Jag ringde mamma från Västerbroplan och gick med henne i örat hela vägen hem. Bruset från trafiken och vinden ramade in själen och jag ville bara bort. Rörstrandsmorsorna, söderelitisterna, sjöstadsfyllona, de tröttade ut mig med deras ständiga krav på exklusivitet. Varje gång jag korsar byggarbetsplatsen för att komma fram till min borg vid vattnet tittar jag på de gula kranarna som är stilla för natten. Sakta skapar de hastigt värdeökande investeringobjekt till en bolånsförblindad och osäker pöbel.
