Allt det brokiga och jobbiga. Allt som känns stelt och fruset. Det är jag. All värme och dold beundran. Alla sekundglimtar och kärleksmegafoner. Det är jag.
Fälgen saknar några ekrar och götgatsbacken känns som Kilimanjaro. Oktoberregnet har precis börjat. Vid puckeln kör jag in i en skylt. När asfalten smeker mitt ansikte vill jag ligga kvar. Det är jag.