Månadsarkiv: november 2006

På väg

Att vara tillfreds och otålig samtidigt. Att känna mig väldigt trygg och samtidigt försöka mota bort den där mörka skuggan i ögonvrån. Att vara på väg hem. Men inte vilja komma fram. Och inte stanna kvar.

Själslig navigation

Min bitterhet består av vakuum. Känslan av att stå utanför bubblan och titta på och vänta på sin tur och vänta på att ”det” ska börja. Att inse att ”det” kontrolleras av mig själv. Att inse att jag inte orkar dra i rätt spakar. Att inse att allt faller tillbaka på det egna ansvaret för det egna livet. Och att inte vilja ta det ansvaret. Att vilja dela det. Att vilja något.

I skydd av mörker

Det blir aldrig mörkt i den här stan. När jag vandrar längs moddslaskiga trottoarer är vägen upplyst. Stockholm är aldrig svart. Det är på insidan skuggorna breder ut sig. En sorglig taxifärd hem är det enda jag får. Orkar inte tala med någon längre. Låt mig få komma hem. Krypa ner. Ta skydd av mörkret. Vila.

Täcket känns som gatstenar. Kudden är tjära. Jag är bedövad.