Nu får de ge sig. Richard Curtis staplar fyra slutscener på varandra. Över hela kärlekssmeten ligger tunga stråkar och kraftfullt brass. Min mjuka feberinbäddade hjärna slår av emo control och rensar ut systemet. Love actually är känsloporr för medelklassen. Och självklart sitter jag där för femte gången och köper spektaklet. Mänskligt kanske du tänker. Surrogat säger jag.
AI-Emo
- Inläggsdatum 25 februari, 2007
- Inläggsförfattare Av Fredrik Wass
- Inläggsförfattare Av Fredrik Wass
5 kommentarer
Gång nr 4…Snyft
Skönt, jag missade den.
Att ha feber. Att få släppa fram apan i sig. Jisses vad man kan må bra av att få vara sjuk en stund. Själv körde jag mest Tystnad. Och alkohol.
Jag blir bara stressad av att vara sjuk. Känns inte bra alls. För att njuta av den mentala nedkopplingen måste det finnas utrymme att styra sin egen tid. Det gör det inte. Jag börjar istället noja över kommande veckan och att allt jag skulle gjort i helgen nu måste fixas under en timme efter jobbet varje dag (=när affärer är öppna). Men det kunde varit betydligt värre. Som alltid.
[…] tidigare inlägg om Love Actually AI-Emo Love actually Articifiella […]