Månadsarkiv: mars 2007

Effort

Du som är här träffar mig oftare än de flesta. I mitt medierade liv är onlinemänniskorna vinnarna. Tyvärr. Jaiku, msn, twitter, gmail, flickr, playser, xing, myspace, youtube, trig, bold och tjugo platser till är där du möter mig. Till och med mina grannar finns bekvämt samlade i ett forum.

Men alla är inte där. En del väljer oftare den fysiska världen än skärmtillvaron. Det är säkert sunt och riktigt på alla sätt. Men jag är här. Och jag tycker om att vara här. Också. För jag trivs verkligen där ute. Men som sagt, även här.

Samma sak gäller tangenterna. Jag har märkt att det haltar när jag försöker kommunicera med någon som inte är lika brydd om det skrivna ordet som jag. Det kan inte hjälpas. Jag står för min inskränkta attityd. Ord är viktigt. Formuleringar är allt.

Du behöver inte vara bra. Men jag vill att du anstränger dig. Det är där nyckeln ligger. Det handlar inte om språklig nivå, svåra ord eller avancerad meningsbyggnad. Det handlar om att vilja berätta. Och att vilja kommunicera med slagkraftighet, om det så handlar om ett sms på två rader eller en artikel på åtta sidor. Kvalitén på resultatet är ointressant. Jag vill att vi strävar. Du och jag.   

Fas 2

Hej mamma. Hej kollegan. Hej kompisen. Hej bloggvännen. Hej bekanten från förr. Hej du som är ny. Hej du som alltid varit här. Hej bisonblogläsare som hittat hit. Hej bisonblogläsare som stannat kvar. Hej framtida uppdragsgivare. Hej gamla uppdragsgivare. Hej tjejen från förr. Hej du som såg mig den där gången. Hej du som ser mig nu. Hej modebloggaren. Hej bloggeliten. Hej kompisens kompis.

Jag vet att du är här. Och du behöver inte oroa dig. Kajen är vårt experiment. Ditt och mitt. För håll med om att privat slår personligt anytime. Här försöker vi vara båda två.

Men du måste hjälpa mig att fortsätta. För jag har börjat noja. Tänka över vad jag skriver. Hålla tillbaka. Tänka mig för. Det är onödigt, det vet både du och jag. Men det blir så ibland. Det går i perioder. I nästa fas ska jag spilla så mycket jag kan och ta sats för att nå utanför trygghetens ramar. För jag tror på det privata. Och det gör du också.

Högsäsong

En sommar gick vi ner i underjorden. Där skapade vi fem spår som lät som hissmusik. Men det var nytt. Och det var vårt eget. Tre meter ovanför skrek barnen efter glass och föräldrarna efter frihet.

Ego gör percussionpålägg
Kajen gör shakerpålägg.

30sekunderspoesi

Febril feber av kärlek.

Gitarrer och stråkar.
Trumpeter och brass.

Vi är dem som alltid finns kvar.
Vi är dem som skapar vi.
Vi är vi.
Vi är.

Imorgon finns inte mer. Inatt är nu.

Jag tar tillbaka.

Trumslagarpojkar

Jag tycker om att titta bakåt ibland. Ofta tror jag att saker haft en mening från början. Som de här två herrarna till exempel. En koppling genom historien som bara vi kände till. Jag och min gammelfarfar. Det skiljer över hundra år mellan oss. Men vi hör ihop. Fotografiet till höger hittade jag långt efter att jag själv börjat spela trummor. Svårt att tro att det bara är slump.

Nu spelar jag allt mer sällan. Men 20 år raderar man inte så lätt.

trumslagarpojkar

Zonen

Drogad av socker och protein. Vaken hela natten. Jag är online på alla ställen jag känner till. Det går inte att sova nu. Inte längre.

Det handlar om representation. Finns jag om du ser mig? Hörs jag om du går? Känner jag dig om du stannar kvar?

Inatt byter vi till sommartid. Låt oss träffas i maj. När det ännu finns en tro på något som är varmt. Något bättre än nu. Något längre fram.

Vi ses.

Generationsväxling

Efter tio blogginlägg träffade jag en vän från förr. Hon sa något viktigt. Vi skapar en ny version av oss själva varje gång vi släpper in någon ny. Frågan är om fler versioner är vad jag behöver.

Görbarhet

"Med görbarhet menas att vi idag, som ett resultat av välfärdsstaten, i
mycket högre utsträckning än våra föräldrar eller deras föräldrar, ser
våra liv som projekt. Vi bär själva ansvaret för vad vi väljer att göra
med våra liv, vilket ger oss oändliga möjligheter och där barnsliga
drömmar som att bli cirkusartist, brandman eller författare blir högst
rimliga. Samtidigt stressas vi av görbarheten eftersom vi
antagligen kommer att förföljas av en känsla av att hur vi än väljer
gör vi om inte ett felaktigt val så ett som kanske bara är näst bäst…
Vilket i sin tur gör att vi skjuter upp många stora val som inte är
akuta, som att välja utbildning, skaffa partner eller bilda familj.
Eller göra ett pensionsval, för att ta ett aktuellt exempel."

Av Fröken Look: Smärtsamt om hur jag lever mitt liv politiskt korrekt

Vindarna

Den här oljemålningen gjorde jag hösten 2001. Det har hänt så otroligt mycket sen dess. De där vilsna ögonen är inte kvar. Jag har en annan blick nu. En blick som säger jag klarar mig. En blick som glimtvis uttrycker stolthet och ibland trygghet. Inte hela tiden. Defintivt för sällan. Men ändå.

Vilse

Jag kan pressa ur mig mörka betraktelser och bittra visioner här. Men vet du, det är inte hela sanningen. Det är ventilen. Filtret. Kanalen. Det är kajen. En plats att förtöja vid när det blåser, men lämna när det klarnar upp. Och en sak vet jag. Det kommer alltid att storma då och då.