Månadsarkiv: maj 2007

Ridå

Ett manuskript över vardagen är vad jag behöver. Jag vill ha repliker och pauser, markeringar i scengolvet och intromusik.

Men vem ska vara regissör? Och vem är producent? Jag accepterar motvilligt ledaransvaret, men ensemblen måste vara begåvad.

Bakvänt

Men tvivlar jag inte på mig själv? Självklart. Det är läskigt nästan jämt. Jag går inte utanför dörren utan en kopp nojor och tre skedar komplex. Men ibland går det att ta genvägar till de sköna känslorna. Ett sätt är att berätta för andra det jag själv vill höra.

Det kommer gå bra. Jag är på gång. Det känns fint. Inga problem. Det är dags nu.

När jag sagt det till tillräckligt många har jag själv köpt myten. Först då blir den verklig. Pröva själv. Det här inlägget är exempel två. Det förra var exempel ett.

Slowburn

Det är en snabb vecka. Och då menar jag långsam. Varje dag är lång och innehåller mening. Jag springer ikapp mig själv och ger mig ut på uppdrag varje kväll. Och jag orkar. För pressa mig och jag blir starkare. Låt mig vila och jag försvagas.

Mina dagar har dubbla arbetspass. Åtta plus åtta blir sexton. Jag hinner med allt. Det är en av fördelarna med att inte ha någon som bryr sig. Nackdelarna tar vi någon annan gång. Orkar inte sitta vaken.

Jag tackar nej till erbjudanden, siktar högt och hoppas att det bär. Det är den enda vägen nu. Jag tänker springa tills någon berättar att jag står still. Då ger jag upp. Men först då.

Du är välkommen att följa med. Men var beredd på rusning. Platserna är snart slut. Som tur är har jag köat länge. Längre än du tror. Längre än de flesta. Jag höll tillbaka i 30 år för att komma hit. Nu släpper jag taget. I rock.

Värt att bli rädd

Människor är förvånansvärt tillgängliga. Fundera påt.

När jag ser mig omkring med beundran inser jag att ett möte med den där branschledaren eller en middag med min blogguru bara är ett samtal eller ett e-mail bort. Jag lever i en stad där eliten är samlad. Ett smörgåsbord av intryck som bara väntar på att konsumeras. Och alla finns där för mig. Och dig. Precis som att jag finns här för alla andra.

För en vän berättade jag om rädsla. Jag sa att min rädsla för en människa gör henne eller honom intressant. Konsekvensen blir relationer som utmanar. Jag ger mig in med rädsla, försöker övervinna den och växer på vägen. Men det sliter. Och på andra sidan kan det ofta visa sig att rädslorna fanns där av en orsak. Som en signal om att något inte stod rätt till.

Jag struntarit. Jag måste dit och rota. Undersöka varför jag är rädd. Jag börjar ofta i självpåtaget underläge för att försöka nå självpåtagen jämvikt. Ibland slår det över. För ingen är bättre än mig. Alla är bättre än mig. Knepigt.

Men utan att hoppa från klippavsatsen står jag still. Landningen är den bästa känslan. Värd oron och nojorna. Jag har också lärt mig att samla på avsatser. Då blir varje hopp en nödvändighet för att hinna med. Tänk mindre. Hoppa mer. Go.

Ljuset i slutet av tunneln

Empowered

"I’ve got another confession to make
I’m your fool
Everyone’s got their chains to break
Holding you
Were you born to resist?
Or be abused?
Is someone getting the best of you?"

Foo Fighters – best of you (text, video)

Journey

"Det är nu det händer"

Meningen sägs varje dag på jobbet, varje kväll i samtalen och varje natt i tankarna. Jag träffar de skarpaste hjärnorna var för sig. Och de har fattat grejen. Den första med glöd och driv som smittar. Den andra med tankar som bär och nya perspektiv. Och den tredje med så intressant agenda att energin vibrerar i rummet. Förändring. Paradigmskifte. Maktförskjutning.

Och jag åker med. För det här är en resa jag inte vill missa. Jag står i bruset och låter ljudet av de olika rösterna sammanstråla. Sirenerna ljuder allt starkare.

"Det är nu det händer"

Fler röster säger det till mig från olika håll, från olika perspektiv. Och jag inser att vi är förändringen. Vi är. Och det är försent att stanna. Försent att bromsa.

Tack.

Kom in

Du får inte komma in. Vi kan kisa mot solen och dingla med benen. Men du får inte komma in. Vi kan glimta i vrån och springa längs spåren. Men du får inte komma in. Vi kan berätta det som är hemligt och skratta åt det förbjudna. Men du får inte komma in. Vi kan smida planer om oss och exkludera alla andra. Men du får inte komma in. Vi kan leka efter jobbet och på helgen också. Men du får inte komma in. Vi kan göra oss speciella och alla andra vanliga. Men du får inte komma in. Vi kan skryta om dig och ibland om mig. Men du får inte komma in. Vi kan bli de bästa vi kan bli och bättre än så. Men du får inte komma in. Vi kan lämna timmarna bakom oss och satsa på veckor. Men du får inte komma in. Vi kan titta nyvaket på varandra och känna värme. Men du får inte komma in. Vi kan skriva oss innanför huden och beröra en hel värld. Men du får inte komma in. Vi kan berätta allt för alla och inget för oss. För du får inte komma in.