Månadsarkiv: april 2008

Hej

Med den här lilla sketchen slår Morgonsoffan an en sträng med smått episka proportioner. Med några få fraser ramar de in hela skiten, sätter den i skyltfönstret och mördar myten om det jämställda samhället. Även fast uttrycket är puttrig humor blir satiren sylvass, och kritiken oförorenad.

Na na na na na, Ego

Jag är trött på att allt handlar om mig.

Min vän och jag åt middag på lokal. Ja, jag gillar att skriva på
lokal, för det var precis vad det var. Min vän som har riktiga tyngder
på sina axlar. Min vän som fajtas med kärlek och död som insats. Han är
fin min vän.

Själv står jag utanför. Mina fingrar trummar otåligt på mitt ego. Allt genast. Helst igår. Till vilken nytta?

Nu ska jag berätta vad jag behöver. Jag behöver projicera min värme
mot någon. Jag behöver fokusera på allt annat än mig själv. Jag behöver
riktning och mål.

Nu ska jag berätta vad jag inte behöver. Jag behöver inte leva i ett
vakuum. Jag behöver inte vänta. Jag behöver inte stå själv kvar när
tåget går.

Jag är ansvarig för allt. Jag är ansvarig för att det går bra. Jag
är ansvarig för att det går dåligt. Jag tar stora beslut på egen hand
och jag har bara mig själv när piskan viner. Bra så kanske. Bra så
kanske inte.

Säg att jag får komma in

En helg går och jag träffar ingen. Den jobbigaste känslan är ensamheten, ändå väljer jag den ofta och länge. Något slags självplågeri. Jag bäddar ner mig med boken Låt den rätte komma in som utspelar sig i min pappas uppväxtkvarter i Blackeberg. Jag känner igen husen, stämningen och barndomen. Jag känner också igen huvudpersonens tankar och de oskyldiga små stegen in i något som kan liknas vid en vuxenvärld, men som i den här boken har helt andra dimensioner.

Att bli vuxen är att bli hämmad. Att lära sig kontrollera sina känslor. Att välja den tidpunkt när känslorna ska ventileras. Att inte agera på impuls. Att bli vuxen är att dö en smula.

The shit is hitting the fan

"Många har som huvudproblem i sina liv att de inte får till en
relation och kanske inte ens vågar prata med folk. Det är bra att man
försöker göra något åt det, men ett ganska sorgligt recept att de ska
satsa på kvantitet. För killar som knappt vågar säga hej får kanske
kursen en positiv effekt ändå. Men det sorgliga med hela Spelet och
pick-up-idén är att man förnekar sitt eget närhets­behov. Och det är ju
ett av de ­absolut viktigaste vi har. […]
Idag måste jag säga att jag tror på tvåsamheten. Jag tror väldigt
många av idéerna om öppna förhållanden är resultat av att vi inte vågar
visa våra behov och känslor. Ett jättebra sätt att hindra att närhet
uppstår i en relation är ju att vänstra med ­ andra. […]
Det finns uppenbarligen väldigt många som vill ha varaktiga relationer.
Sen finns det folk som skriver på kultursidor som föreslår alla möjliga
relationer, som gruppäktenskap, men ingen av dem som skriver så lever
som de lär, vad jag vet."

Ur: Nya ragg som flykt från närhet

Hello

Jag saknar blogmafia litegrann. Dagarna bara går och jag hinner knappt tömma rss-läsaren. Hinner inte följa dem allihopa och se vad som händer. Undrar om det bara är jag som känner så?

Både och

Jag väljer vad jag vill se omkring mig. Vad som får stora proportioner
och vad som bara blir litet. Jag tror det vi ser reflekterar hur vi mår
och känner oss. Varken mer eller mindre. Idag hatade jag alla
hand-i-hand-paren på gångvägarna runt Årstaviken. Det var varmt och
solsken och bittert och jävligt. Men i någon annans ögon är det ju
fantastiskt förstås. Stockholm är allt det bästa och allt det sämsta.
Samtidigt. Det är det jag gillar med den här stan. Och det är det jag
gillar med internet.

(ovanstående angående Hannas inlägg)

For real fo sho

Jag ska skriva en krönika. Det är det bästa jag vet. Men den här gången ska den inte handla om varför Microsoft inte bör köpa Yahoo. Eller varför mikrobloggande är det nya svarta. Nej, den här gången är det privat och jag har två vägar att gå.

1. Löpa hela linan. Köra hela skiten. Hoppas på kickback.
2. Köra safe. Nyttigt och klokt. Inte utlämnande. En i mängden.

Nånting säger mig att det är dags för ettan. En naturlig väg att gå som följd av den här skiten. Basta.

Relaterat

Fokusmoln
Lite tomt här på kajen kanske. Men om du inte har sett det så har jag skrivit en massa om kajenrelaterade grejer i tidningen Fokus. Finns även på nätet. "Internet och jag" är rubriken. Väldigt passande.

Kajen har fått beröm för texterna också. Och hyllningstal. Det är fint.