Jag vill stanna varje människa jag möter på väg hem. Jag vill se dem i ögonen, säga hej. Säga "kan du hålla om mig en stund, jag behöver det just nu". Det är det enda jag behöver. Men det går inte förstås. Hur skulle det se ut. Hur skulle det vara om människor kramade varandra till höger och vänster? Men det är bara det jag behöver. Inget mer. Inget mindre.
Jag köper patetiken. Jag köper idiotin. Håll om mig. Gör det hårt.
3 kommentarer
Nästa gång vi ses ska du få en kram. Snart hoppas jag, för jag behöver också en.
Kunde inte ha sagt det bättre själv. Brukar be om kramar av mina roomie-girls. Dom har ändå så många att ge, så de tycker bara det är bra när någon uppskattar deras kramarna. 🙂
Du får en cyber-kram. Som om det räknades…