Jag vet varför jag vill skaffa en båt. Det handlar om att vara på väg. Precis som när SJ gjorde sin kampanj med "den inre resan" som payoff så handlar segling om att inte vara på en plats, utan att om att vara i rörelse. Varje sommar när jag var liten bestod av äventyr i skärgården. Vi avverkade en motorbåt och två segelbåtar under mina första 18 år i livet. Den sista segelbåten kanske var den roligaste att segla. Det var på riktigt liksom, med rattstyrning och ganska mycket segelyta.
Under något år har jag gått och funderat på möjligheterna att bli med båt igen. Det finns gott om båtklubbar nära kajen, dock med kötid för att få plats. Men så tänker jag – behöver jag verkligen fler utgiftsposter? Och hur mycket kommer jag använda båten när jag väl har den? Men så tänker jag – jag har inte fru, barn, bil eller hus. Något måste jag ju distrahera demonerna med. Det verkar rimligt. Visst?
En sån härn vill jag ha. Till att börja med. Den har jolleegenskaper men är ändå tillräckligt stor för att övernatta i. Plus att den har smarta barlasttankar som gör den tyngre i vattnet än på land.
