Månadsarkiv: november 2008

Fint skareva

En bra vecka all in all. En av de bättre faktiskt. Nu ska jag berätta varför, och det finns flera skäl. Det är okej att se på min mediagegga-vecka och tycka att allt bara handlar om ytliga saker, men jag är inte mycket mer än så. Håll till godo.

Det var en sån där vecka när jobb och privat blandades lagom mycket. Det började med en tycka-till-och-komma-med-input-workshop på Bonnier i tisdags. Sedan var det två dagars konferens (SIME) och där jag träffade hur många som helst. Människor jag har kontakt med nästan dagligen i alla mina olika kanaler men som då och då antar fysisk form. Jag minns att jag nästan blev lite utmattad av alla bekanta ansikten, korta pratstunder, längre diskussioner och ständig social samvaro under de två dagarna. Men samtidigt kändes det lite fint. Jag är här nu liksom. Jag har för egen maskin tagit mig till en position där jag har kontakter som jag litar på och som litar på mig. Kontakter som finns spridda över olika delar av "min värld". Entreprenörer, journalister, visionärer, bloggare, pr-människor, marknadsmänniskor eller helt vanliga entusiaster. Tillsammans sitter vi på en stor pråm som är på väg in i framtiden. Ingen vet riktigt vem som är styrman men alla känner sig som besättningsmän. Och ingen drar sig för att hugga i när det blåser lite. Det känns fint som sagt. Och jag är tacksam över att få vara en del av det. Det kan låta lite löjligt. Men det är sant.

I torsdags fick jag så beskedet. Det blir USA i vår. Fyra månader som journalist på en amerikansk tidning om allt går vägen. Det är min tur nu.

Syrran fyllde år i torsdags. Jag ringde henne. Ska hälsa på i början av december.

Var på tidningen Fokus lansering av Sveriges 100 mäktigaste. Anders Borg "vann". Intressanta föredrag från Katrine Kielos, Ove Joanson och Bo Lundgren.

Under torsdagen och fredagen hängde jag även med mina favoriter i Blustret. Vi gjorde TV bland annat. I fredags var det dags för födelsedagsfest hos Nour. Jag hamnade med några debattsugna vid ett bord och vi startade en genusdiskussion som höll på att urarta i bråk. Tur att vi var två mot två i alla fall. En bra fest dock. Dagen efter lunchade jag med en av mina äldsta Stockholmskompisar Jeanette och henne kompis Annie. Senare på kvällen var det födelsedagsfest hos Caroline och JNystrom hängde på eftersom han var kvar i stan över helgen. Mycket fint på den festen också.

För ungefär två månader sedan startades ett hälsoprojekt på Jaiku som jag även kunde bocka av ett delmål för idag. Tio kilo ner på vågen. Bara femton kvar.

Ja, men vad är det jag försöker säga genom att rabbla menlösa (i bemärkelsen oviktiga för dig men viktiga för mig) detaljer ur mitt liv? Jag vet inte. Kanske vill jag bara signalera att det finns lite bättre styrning just nu än vad det gjorde under början av hösten. Och att människor är viktigt. Något jag brukar glömma med jämna mellanrum. Bara så.

Konstruktion

Det kan vara så att sökandet är slut. Tillfälligt.
Det kan vara så att jakten har börjat. Tillfälligt.
Det kan vara så att det fanns en mening. Tillfälligt.

Under tiden vittrar jag sönder av oregelbundenheten, sovmorgnarna, förkylningen, lämningstiderna och en ekonomi i spillror.

Ge mig något hårt, så att jag kan slå mig.
Ge mig något svårt, så att jag kan misslyckas.
Ge mig något perfekt, så att jag kan förstöra.

Ljuset i slutet av tunneln

Kommer du ihåg Carter USM?

Vi mötte upp syrran i London och åkte på roadtrip runt England. Cambridge, Liverpool, Bath, Aberystwyth, Snowdonia, Land's end och så vidare. Indiepopen hade knappt börjat infektera det svenska musiklandskapet men i England stod den i full blom. Carter USM var ett av banden som stod i frontlinjen. Det blev vår sista resa med bara fyra i familjen.

The only living boy in New Cross:

Belinda rules

"Usch, jag kan inte hjälpa det men jag tycker synd om många
mediemän(niskor). Dom är så sorgliga och dom fattar det inte själva.
Självupptagna och ensamma. Besatta av yta."
Sorgliga mediemän

Ja, såna är vi mediemän. Sorgliga, självupptagna och ensamma. Och precis som Belinda skriver så vet vi om det, har  analyserat det och väljer ändå situationen om och om igen. Vet inte riktigt vad jag vill säga annat än att hon har rätt. Inte för att det löser några problem eller förflyttar några positioner att jag håller med henne. Men hon har ju rätt. Vad ska man säga? Tack?