Besviken på världens litenhet

Hur stort är San Francisco undrar du? Jättelitet säger jag.

Idag var jag och brunchade på Lori's Diner med Jenny (följt av sedvanlig helgpromenad). Efter brunchen går jag in på toaletten. Helt plötsligt känner jag att någon tittar på mig. Det är David, en mexikansk journalist som tillhör samma program som jag på Stanford (han syns och hörs i videoklippet i förra inlägget). Han var i stan för att kolla lägenhet och brukar käka på Lori's Diner när han är downtown. Jag med såklart. Lori's – där människor möts helt enkelt.

Och jag som trodde jag bodde i en storstad.

2 kommentarer

Hah, det där visar väl bara att man dras till samma typ av ställen som ens vänner också gillar… ofta finns det ju någon sådan förklaring, man läser samma tidningar/sajter/twitterflöden och får liknande influenser. Det lustigaste jag varit med om i den vägen var i New York för några år sedan. Jag och ett par vänner satt och fikade, och ämnet var just att man förvånansvärt ofta springer på folk man känner i storstäder. Just då råkade en gammal bekant gå förbi. Sedan blev det en kedjereaktion – på typ tre minuter dök det upp tre personer till som kände någon eller alla av oss…