Jag förbannar min egen naivitet. Men är samtidigt glad att hjärtat inte tappat all
känsel. Det gör ont på rätt ställe och fungerar alltså fortfarande. Framåt, framåt.
Jag visar soldäcket och Christian bjuder på en språklektion. JP gör "the finnish handshake" och tjejerna flyr fältet. The Swedish accent bjuder jag på.
Jag minns mycket väl den första dagen under inryckningsveckan till utlandsstyrkan. Vi hade precis träffat de personer som skulle bli våra närmaste kollegor under de kommande 10 månaderna,…
För den som vill ha lite mer målande (men ändå konkreta) beskrivningar av tillvaron här nere rekommenderas Fredssoldater.se. Där bloggar Daniel Jansson om sitt liv i missionen. Bloggen…
4 kommentarer
It’s a blessing and a curse, hela hjärtprylen.
Hatar det. Hjärtat alltså. Så jävla fucking värdelöst är det.
Man borde kunna lägga det i ett skåp och plocka fram det om man mot förmodan skulle få för sig att man hade någon nytta av det.
Jag står här i ett hörn och påminner om att det VISST är bra att ha, men det är helt ok om du inte lyssnar på det förrän du håller med.