Jag förbannar min egen naivitet. Men är samtidigt glad att hjärtat inte tappat all
känsel. Det gör ont på rätt ställe och fungerar alltså fortfarande. Framåt, framåt.
Så här års är det en låt som gäller. Sorry hipsters. Sorry kulturarbetarna. Sorry Richeaporna. Det är VinterNoll2. Fortfarande. Cover: "Och du säger att staden är precis som…
Daniel Åberg skriver kloka saker om biopubliken och småbiografernas argumentation när de istället för att försöka få stöd till att visa de nya filmer som publiken efterfrågar, väljer…
4 kommentarer
It’s a blessing and a curse, hela hjärtprylen.
Hatar det. Hjärtat alltså. Så jävla fucking värdelöst är det.
Man borde kunna lägga det i ett skåp och plocka fram det om man mot förmodan skulle få för sig att man hade någon nytta av det.
Jag står här i ett hörn och påminner om att det VISST är bra att ha, men det är helt ok om du inte lyssnar på det förrän du håller med.