Jag tjejlyssnar på Disappear och har lite kemisk depp. Samtidigt känns det varmt där inne eftersom massa fina människor var på kajen igår. Alla fick inte plats, men…
Jag förbannar min egen naivitet. Men är samtidigt glad att hjärtat inte tappat all känsel. Det gör ont på rätt ställe och fungerar alltså fortfarande. Framåt, framåt.
Jag vet inte, men ibland känns det som jag redan lämnat. Diskussionerna i det offentliga blir allt mindre intressanta. Distansen till det som pågår ersätts med fokus på…