Ibland vill jag att någon ska dyka upp och ta hand om allt. Peka ut vägen, ge en liten knuff, stå bakom om jag faller. Sen kommer jag ihåg att jag är vuxen. Och jag gör min resa på egen hand.
Så känner jag också ibland. Men måste det verkligen vara så? Är vi inte lite överindividualistiska? Det kanske är ok att ha någon att stödja sig på ibland. Ensam är inte så himla stark trots allt har jag märkt.
Jag tror jag fått en känsla för hur det känns att vara modebloggare (och därmed automatiskt provokativ mot allt och alla eftersom det är finare att skriva om…
Stämskruvarna är rostiga men skinnet hårt spänt. När jag trampar upp till F:et sjunger det i kopparpukan. Det knakar även en del i sargen. De kända tonerna från…
Sista dagen på Stanford. Lite häng utanför Wallenberg Hall med avslutande snack av mig. Bison diary: Last day at Stanford University from Fredrik Wass on Vimeo.
1 kommentar
Så känner jag också ibland. Men måste det verkligen vara så? Är vi inte lite överindividualistiska? Det kanske är ok att ha någon att stödja sig på ibland. Ensam är inte så himla stark trots allt har jag märkt.