Den känslan

Det räcker med hon och jag och ett rum och ett ljus. Den känslan.

Känslan av pusselbitar som med ett dånande ljud faller på plats. Massiva block av känslor som lägger sig till rätta. En blick som säger allt och som har sagt allt hela tiden. Långt innan vi träffades.

Första gången hon såg på mig visste jag att det var vi. Till och med Richard Curtis skulle rodnat av scenen. Det naiva i inbillningen. Men det var så det var, och det var sant.

Att välja varje dag och att inte välja bort. Den känslan.

När ambitioner, visioner, drömmar och förhoppningar känns helt realistiska. Kommunikation så okomplicerad att jag ibland måste fråga mig själv vad som är felet, trots att det saknas brister. Den känslan.

Jag vågar inte skriva en rad om oss, ändå vill jag att varje inlägg och varje dag ska handla om oss två. Ett flöde av ord mellan Sveriges största städer. Möten vid stationer. Avsked på tåg.

Det största jag varit med om. Den känslan.

7 reaktioner på ”Den känslan

  1. ibland vill man lämna en kommentar, men hittar inga ord som passar för att de ord som redan skrivits i själva inlägget är så väldans väl ihopsatta. Och underbart vackra tillsammans. Så glad att du känner den känslan.

Kommentarer inaktiverade.