Jakten på ryggdunk

Nu börjar Big Brother igen. Bästa analysen av deltagarnas psykologi, drivkrafter och demoner görs av Jens Liljestrand på Sydsvenskan, själv Barendeltagare och nu journalist som bott ett dygn i BB-huset tillsammans med kulturskribentkollegor från till exempel Aftonbladet, Nöjesguiden och Nyheter24.

”Det svåra kom efteråt. Det dröjde sex månader innan jag kunde arbeta igen, ett och ett halvt år innan jag kom på fötter. I mitt journalistiska arbete har dokusåpameriten förbigåtts med generad tystnad. En redaktör sa: ”du har råd med en sån här grej, inte två”, och sen nämnde hon det aldrig mer.”

Och Unni Drougge gör den bästa analysen av de inbjudna kulturskribenterna.

”Tänk om de kulturskribenter som deltog redan från början är ängsliga flockvarelser, beroende av ryggdunkar och bekräftelse. Tänk om ingen av dessa kulturskribenter äger ens en gnutta av det civilkurage som de kämpande på Tahrirtorget ägde. Alla kulturjournalister tackade ju inte ja. Kanske är det där vi får söka civilkuraget inom kulturjournalistiken. Bland dem som faktiskt bara säger: fuck, nej tack!”