Avbytarbänken

Jag får ytterligare bevis på att verkligheten är internet, och tvärtom. Jag känner för att vara osynlig på nätet. Jag loggar ur alla chattar och meddelandetjänster. Jag skriver färre uppdateringar och när jag gör det är de oinspirerade. Men jag producerar. Jag jobbar. Bakom kulisserna.

Samma sak med den fysiska världen. Jag vill inte gå ut, jag vill inte visa mig. Jag har sedan länge passerat de accepterades gräns. Vill inte visa mig nu. Så här. Skäms. Så enkelt är det.

Stannar hemma. Arbetar vidare. Tränar lite. Håller ut.
Ingen kan hjälpa mig nu. Ingen hjälper mig nu.