Månadsarkiv: juni 2011

We come down from the wire

Är det Scrivener som ska sätta bollen i rullning? Är det tekniken som ska vinna över lättjan, systemets slutgiltiga maktutövning? Jag hoppas. Vid alla skribentdrömmars moder, hoppas jag.

För övrigt spenderas mycket tid med att återuppleva oneliners från Use Your Illusion II. Rocklyrik galore.

Hey there baby

Emotrött

I get up in the evening
and I ain’t got nothing to say
I come home in the morning
I go to bed feeling the same way
I ain’t nothing but tired
Man I’m just tired and bored with myself
Hey there baby, I could use just a little help

You can’t start a fire
You can’t start a fire without a spark
This gun’s for hire
even if we’re just dancing in the dark

(Bruce Springsteen)

Sommardåd

Strangers on a platform

Det är så lite som spelar någon roll längre. Ändå spelar obetydligheter all roll. Den stora dramatiken har lämnat mitt liv. Den ligger någonstans i ökensanden eller längs en krokig väg på en svartvit kust.

Det finns en annan trygghet nu. En känsla av att det mesta går att överleva. Men man ska ju leva också. Tryggheten räcker till att undvika väggen, betala lånet, lämna in deklarationer och skicka fakturor. Den räcker till de eviga flödena också. Men kanske inte mer.

Jag har länge flytt från obetydligheten trots att det också varit den jag velat bli omfamnad av som mest. Nu kramar den mig och gör mig andlös. Tyst. Distansierad. Avslagen. Jag blir irrelevant på ett nytt sätt. Smakar en vardag där den enda friktion som uppstår är självgenererad. Uttråkad men ändå sevärd.

De som brydde sig här har sedan länge gått vidare. Inte ens jag hittar till den röst som en gång tillhörde en famlande 20-nånting. Det kan vara så att vi är vuxna nu. I så fall är jag ytterst besviken. Det skulle ju bli lättare och bättre, inte tråkigt och uddlöst.

Igenkänning

”When my binge eating was really bad, I would isolate all of the time. I would cancel plans with coworkers in order to go home and binge; I would make up excuses right before I was supposed to show up somewhere because I suddenly felt too fat and scared to go out—and then would of course end up bingeing; I would end an evening out with friends or a date early so that I could go home and be alone with food.”

Ur inlägget Have you ever choosen food over people? (ja, jag läser Healthy Girl i väntan på att mäns relation till mat ska diskuteras i bättre format, eller rättare sagt i något format överhuvudtaget).

Just det

”I den höga musiken hördes inte tankarna längre och jag löstes upp bland alla nya människor. Den kvällen insåg jag att nästan alla i Stockholm är inflyttade, ensamkommande flyktingar. I Göteborg står alla och maler på om Håkan och 90-talet med sina gymnasiekompisar med ansiktena vända inåt i små cirklar. Här letar alla efter någon.”

Isabelle Ståhl – Tystnaden i en ny lägenhet.