Månadsarkiv: juli 2013

Fan Vad Fittigt med Maja

Mitt inlägg om barnfrihet är det mest lästa av alla inlägg sedan bloggen startades. Det är också det mest kommenterade. Jag tror att det var en av anledningarna till att Maja Dahl bjöd in mig för att vara med i podcasten Fan Vad Fittigts special-avsnitt. Jag och Maja pratar helt enkelt barnfrihet och berättar om våra erfarenheter. Ur beskrivningen:

”Det blev ett samtal om barnnorm, frihet, fördomar och barn i största allmänhet. Är det värre att som kvinna inte vilja ha barn än som man? Vi ragear även mot nedvärderande och alltför nyfikna frågor, tar itu med det egna tvivlet och pratar om hotet ensamhet och isolering.”

Lyssna här!

Inspelning av #fanvadfittigt om #barnfrihet med Maja. En ära att gästa podden.

Working for da man

Det som händer när jag jobbar långa intensiva dagar på ett fast uppdrag med fast lön är att hjärnan blir lugn. Som att äta ångestdämpande och bli lite avtrubbad. Inte för att jag vet hur det känns. Men folk säger ju ibland något sånt.

Det har sitt pris att mota bort demonerna. Visionerna blir lite mindre sprakande och den ibland framvärkta kreativiteten dämpas några steg. Det blir ett mentalt lugnt på gott och ont. Överlag mest gott, men för en konstnär antagligen förrädiskt. Tur att jag inte är konstnär.

Hejdå Malmö. På återseende.

Cory aka ”Finn” är död och det är inte okej

Karaktären Finns betydelse för Glee ska inte underskattas. Han var en av de sämre sångarna och en av de blekaste karaktärerna, men han var ”the straight guy” som alla andra roller kontrasterade emot, på gott och ont. Nu är Cory Monteith som spelade Finn död, bara 31 år gammal. En tragedi på många nivåer. Jag skiter väl i Glee, men man ska inte dö när man är 31. Det är inte okej. Hoppas det finns stämsång och slushies där du är nu Cory. Här är låten som redan i pilotavsnittet sammanfattade allt vad Glee (och kanske livet) handlar om.

Det perfekta finns inte

Jag fick en lite jobbig insikt häromdagen. Jag insåg att jag följer personer på nätet som lockar fram ganska obekväma känslor i mig. Jag tänker framförallt på känslor som avundsjuka, frustration och utanförskap. Bland andra. Jag bestämde mig för att mer aktivt börja avfölja personer (oftast inte nära vänner eller ens bekanta, utan snarare människor som bara finns i mina kretsar på något sätt).

Det handlar inte om att filtrera bort det som skaver eller sluta lyssna på personer som inte tycker som en själv. Jag tycker det är viktigt att inte blockera bort åsikter eller världsbilder från personer bara för att de inte delar mina egna värderingar. Snarare kan det ge en värdefull insikt att följa hur dessa individer tänker och fungerar. Nej, det här handlar om något annat. Känslan av att känna sig misslyckad. En känsla som endast uppstår i mitt eget huvud, men som triggas av hur jag ser att andra lever, umgås, jobbar, älskar och whatnot. Det är inte logiskt, och det är som sagt inget jag är stolt över, men jag kom till insikt att jag faktiskt inte behöver känna så.

Det går att sluta jämföra sig med andra. Och det går att känna större tillförsikt inför egna framsteg och erfarenheter. Men det går också att underlätta processen genom att inte hela tiden fylla sitt flöde med påminnelser om allt det man inte är eller gör. Jag tror det blir bättre för alla. Jag är inte en större människa än så. Ledsen om det gjorde dig besviken.

3 saker värda att tänka på (ur tidningen Insikt).
3 saker värda att tänka på (ur tidningen Insikt nr 2, 2013).