Månadsarkiv: december 2013

Infraröd

Det här med att få ett väldigt annorlunda men intressant meddelande och sen inte veta vem avsändaren är. I dessa tider av transparens händer det inte särskilt ofta. Ja, jag tycker det är frustrerande.

Jag har tappat räkningen

Jag har tappat räkningen på alla som förlorat hoppet om mig i år. Jag har tappat räkningen på alla gånger jag själv hoppats. Jag har tappat räkningen på alla kvällarna med någon annan, hos någon annan, hos mig men ändå någon annan.

Jag har tappat räkningen på alla gånger jag känt lyckorus skölja genom kroppen. Jag har tappat räkningen på  hur många gånger jag känt mig tillräcklig. Men jag har också tappat räkningen på all otillräcklighet, oduglighet, hudlöshet.

2013 har varit en metamorfos. En uppgörelse men också ett avstånd. Närmare gränsen.

I had a feeling I could be someone

”Om det är något jag ogillar är det när ens oro visar sig befogad. Alltså, känslan av att något är fel (“Han vill nog inte”) som går emot rim och reson (“Men vi sågs ju och det var grymt ju”) och sen visar det sig att man (ens känslospröt) hade rätt i alla fall. Det är så jävla förödande. Det bidrar bara till allt det här om att förnuft helt enkelt inte går att lita på, att man är dömd till ensamhet och att det helt enkelt inte går att ha någonting utan att oroa sönder det.”

Caroline skriver om den välbekanta känslan.