Vintermos

2015 har varit precis som de andra åren – en känslomässig berg- och dalbana. Men det har också funnits en mognat. Ännu en version av mig själv ömsar skinn och kliver fram. För mig är det normaltillstånd att leva i förändring, men vissa saker vill jag ska stanna kvar. Jag tror att jag blivit bättre på att förstå vilka de sakerna är i år. Inte utan hjälp. Och den hjälpen är som en dröm.

Samtidigt som jag ser ljust på mitt eget liv ser jag mörkt på samhällsutvecklingen. Jag vill gärna dela de där positiva artiklarna som handlar om hur all statistik visar att vi egentligen har det bättre än någonsin, med färre allvarliga brott, mindre sjukdomar och allmänt bra värden för alla de mätpunkter som det moderna samhället tycker är viktigt att mäta. Men siffror är en sak medan reaktioner, kommentarer och attityder något annat.