Taggarkiv: blogg100

Same old song

De senaste veckorna har allting eskalerat. Och då menar jag allting. Det som är bra och det som är dåligt. Träningen har fallerat. Maten har varit skadlig. Psyket har varit i obalans. Men med någon slags mening gissar jag.

Den senaste veckan har varit en urladdning på flera plan. Ett oväntat möte med en vän som kan leda till en rejäl vändning under lång tid framöver. Ett annat väntat möte som skapat mycket oro och stress, men som egentligen inte hade skäl att göra det.

Samtidigt en tacksamhet för att vara på rätt plats.

Jag kan inte fly från mig själv, men jag blir bättre på acceptensen. Att våga stanna i känslan även när den gör ont, och inte alltid går över.

Något slags framsteg.

Framåt

Människor pratar med andras ord. Har du tänkt på det? Säger saker som sig bör. Använder sin generations parafraser på uråldriga liknelser. Känner sig unika, som att tankarna tänkts för första gången just nu.

Ruset som uppstår i extasen av att tänka nya tankar och genuint känna att de inte tänkts tidigare är tillräckligt starkt för att både bli hög på de egna slutsatserna likväl som bli förblindad gentemot historien.

En del skulle säga att det är ungdomens lott. För att tänka stort kan du inte samtidigt bära oket av erfarenheter från tidigare generationer. Du måste inte bara uppfinna ett nytt hjul, du måste även bygga nya vägar att färdas på, snäppet bättre än tidigare, men snarlika sina föregångare. Så sker utveckling, men inte innovation.

2013 revisited

Jag hittade en liten årssummering från 2013 i utkast-mappen på bloggen, och den känns väl ungefär lika relevant som vore det i år eller vilket annat år som helst. Någonting måste gjort att jag inte ville publicera det här då, men man kan väl ändra sig?

Oftast uttalade mening: Du har alldeles för mycket kläder på dig

Återkommande tema här på bloggen:Känslan av ett socialt utanförskap är nog den mest dominerande. Det finns inte riktigt plats.

Årets första WTF! ”14-årig tjej protesterar mot väggmålning i skolan som föreställer sexuellt ofredande. Skola OCH elever hånar henne genom att sätta upp lokaltidningsartiklar och reaktioner på händelsen på väggen i skolan samt gör en ”undersökning” som visar att 98 procent av skolans elever inte bryr sig.” – ur Avgå alla.

Årets tillbakablick: 2012

Årets catchphrase:Jag minns alla mina ex och hur de brukade chatta med mig”.

Årets kärleksförklaring: Adam om Hanna i Girls.

Årets anti-kärleksförklaring: Att bli sol-och-vårad och få reda på att någon inte var det den sa att den var.

Årets ”istället för terapi”-budgeten: Nytt kylskåp, när det gamla gick sönder.

Årets wow-sång: 13-åringen som sjunger Dream Theater-låtar.

Årets podcastavsnitt: Fan Vad Fittigt med Maja (där jag gästade och pratade om barnfrihet).

Årets tweet: ”Sommaren blev så mycket skönare efter att jag bestämde mig för att vara tjock, kolla serier, jobba hela tiden samt avfölja massa folk.” (17 juli).

Årets insikt: Jag mår bättre när jag avföljer folk som jag är avundsjuk på.

Årets misslyckade försök: Att avregistrera sig på dejtingsajter.

Årets status quo: Ätstörningen.

Det bästa har inte hänt – eller?

Jag har insett att många beslut kring hur jag borde leva eller vara bygger på hur det ska bli när jag blir gammal. Mycket handlar om att gå runt och förbereda sig för något slags eget trygghetspaket som ska träda i kraft som äldre. Förr i tiden var människor antagligen tvungna att tänka mycket mer på det sättet. Det var viktigt att säkra sin framtid och skaffa många barn. För vem skulle annars ta hand om en?

Men det blir så konstigt att 90 procent av livet ska handla om vad jag ska göra de sista 10 procenten, om de ens inträffar. Jag märker hur många av mina föreställningar och idéer om hur jag ska leva präglas av ”det där som ska komma sen”, vad det nu är. Snarare än att fokusera på det som händer nu.

Händer spelar piano

Facit

”Regeringens utredare Tone Tingsgård lämnar i dag sina synpunkter på både den militära och den civila insatsen till utrikesminister Margot Wallström och de är starkt kritiska.  En huvudslutsats är att insatsen inte präglades av samordning och samsyn. Det fanns målsättningar men de blev sällan verklighet.  De svenska styrkorna har inte bidragit till att säkerheten i Afghanistan har upprätthållits, och inte heller klarat av uppdraget att bygga upp förmågan hos de lokala säkerhetsstyrkorna.”

Sveriges Radio: Svenska Afghanistaninsatsen sågas

Tema

Du som trots allt fortfarande läser den här bloggen fortfarande  måste förstås också få möjligheten att tycka till. Snart börjar det.

Uppbyggligheten

Jag gör som vanligt när det handlar om att skapa en vändpunkt. Jag tar stora kliv mot botten för att hitta ett avstamp uppåt. Det går inte att stanna i backen nerför, istället handlar det om att släppa på alla spärrar och bara åka med. Vetskapen att det kommer att finnas en botten är säker.

Det är slitsamt både psykiskt och fysiskt. Den här kroppen har varit med om det så många gånger nu att alla normala reglage och funktioner satts ur spel för länge sedan.

Men det finns en vändpunkt och den kommer att visa sig en dag. Idag är inte den dagen.

Exit

Min enda religion

”Vad betyder det ens att ha en normal relation till mat i ett samhälle som är så uppbyggt kring konsumtion? Vi köper oss tillgång till det offentliga rummet genom att bokstavligt talat konsumera: en latte och en cupcake på kaféet, trots att vi kanske egentligen bara behövde sitta och glo en stund. En utekväll på krogen trots att vi kanske bara ville prata skit med våra vänner.”

Tent City

Den här texten skrev jag 2009, men den håller på att försvinna från greentechmedia.com där den publicerades ursprungligen, så jag tänkte att jag lägger den här för historiens skull.

Searching for a Recession Story at Tent City

Tent City, Sacramento

First there was Oprah. Then the rest. The media siege at Sacramento tent city has now been running for three weeks. Network vans, international press and national newsteams. They are all visiting the wasteland under the power lines next to the Blue Diamond Almond Factory. They have come to get the recession story. They go home with the story of pretty much every ”tent city” in the country. A story of the people that have been living the outdoor life, cooking food at campfires for years.

I visited the camp site recently with Stefan Schultz, a German reporter from Der Spiegel, to see it firsthand. I am a visiting journalist from Sweden studying innovation and clean technology. But policy is a huge part of it. Since cleantech is going to, in part, depend on California subsidies, I thought I’d get a firsthand look at some of the social issues facing the state.

Why has the Sacramento tent city become an example of recession victims? Well, unemployment is high and the financial crisis has hit the people hard. Being the capital of California, the tent city makes the symbolic value of it even higher. The tent city actually been there for years, and though the number of homeless people has increased from the recent recession, it’s not a new Hooverville (the 1930s great depression shanty towns built by the homeless).

”I’ve been homeless for twenty-four years and I’ve been here for seventeen,” said one bare-chested man as he took a sip of water from a bottle he’d received from charity workers.

Homeless people living in tents isn’t a new problem. But it fits reporting on the recession like a glove. People like you and me forced to leave our houses, finding shelter in cold and tattered tent cities outside of regular society. That’s a scary thought for most of us. In reality, the situation is diverse. There are the drug addicts who don’t want to stay clean when living in shelters. There are the independent souls that want to take care of themselves without the interference of laws and regulations from the society. It’s Rainbow Singer, the disabled woman who keeps a walker in her tent and is active in an organization for the homeless.

”I’d rather stay here than get sick from living in the shelters,” she said. Rainbow is a Native American who used to work as a security guard but is thinking of going into jewelry manufacturing. ”I like to work with my hands,” she said.

Because of problems with her knees she could not work as a guard any longer, and it’s hard to get a new job in these times. Gov. Arnold Schwarzenegger and Sacramento’s Mayor Kevin Johnson want to move the homeless people in tent city to the state’s fairground where they can be provided with shelter and warm meals. According to Carolyn, who is homeless for the second time in her life, no one needs to go hungry in tent city. ”You’re stupid if you’re hungry. We get food here everyday,” she said.

During our six-hour visit, the camping site received visits from two different organizations. The first one arrived around 10:30 a.m. They brought hamburgers. The second one came from a local church. About 40 people gathered around a white pick-up truck for prayers and pizza. Boyd, a resident of \”I think two slices each will be enough so that everyone gets one,” shouted a man on the truck. Everyone we talk to says the same thing. The tents have been here for years.

One man living in one of the nearby homes tells me that he’s been living there for five years and the situation under the power lines hasn’t changed But the media image has. There are, of course, many people suffering from the recession with layoffs all over the country, and some of them have begun to arrive at Sacramento’s tent city. We just didn’t see that many. We found one man, Boyd, who actually told us he lost his job eight months ago. And he’s found a new one just recently. So he could be the recession victim for our story…

Do the homeless represent an increasing problem in the country? Yes. Is it all connected to the recession? No. How about everyone else? Do we still care when the recession swings back and the media network vans no longer aim their spotlight at this, until now, forgotten place outside Sacramento? Probably not. And maybe that’s the story that should be told.