Jag vet en person som skulle skratta åt Kajen. Hon skulle tycka att tiden stått stilla. Att det är dags att gå vidare. Lägga ner. Slappna av. Fylld av klokskap skulle hon se på mig med en blandning av empati och förakt. Och hon finns i alla människor jag möter. Alla jag någonsin haft.
Projicering, förnekelse, revolt och skam. Allt ryms i historiken. En saga om att hamna rätt genom att beskriva omvägen. I slutet hittar vi fram. Bara för att upptäcka att starten var målet.
3 kommentarer
Fast saker tar ibland tid, och ska väl göra det. En dag är man färdig. Och då finns det alltid nya saker att älta. Om man är lagd åt det hållet.
Och det är man.
Hur kan en tid stå stilla om den i sin historik innehåller revolt? Vad hemskt det där att någon skrattar åt dig. Undrar just om någon gör det åt mig?
Du har bloggat mycket denna helg. Underbart.