Kategorier
Bloggen

Independence day

En söndag i september.
Smaka på den meningen. Den kan vara laddad med i princip vad som helst, men är det inte.

Jag hittar på nya saker att konsumera. Nya störningsmoment som kan hålla hjärnan på mattan. Den får inte skena iväg liksom, då kan det bli åka av. Och jag är inte ressugen. Inte idag i alla fall.

Men jodå, annars då, visst vettu, det rullar på.

Kategorier
Bloggen

På väg till något som inte är nu

Jag vet inte varför jag gör det, men så fort det känns bekvämt, tillgängligt och normalt så måste jag distansiera mig. Jag måste provocera människor i min omgivning för att definiera var jag själv står. Jag måste göra mig själv jobbig. Måste ge omgivningen anledningar att dra sig undan.

Schysstakajen, det stämmer väl inte? Jo, det stämmer. Vänta bara.

Kategorier
Bloggen

Så här ser det ut på kajen om nätterna

It’s a war out there. Tog den här bilden för några dagar sedan.

Destruction på kajen

Kategorier
Bloggen

It takes no match to give me a spark

"These are the promises i can keep, to live like i must and to ride with the dust in my face, in grace."

Lyssna efter de sönderdistade gitarrskriken vid 2.01. Jag tycker dom funkar.

Kategorier
Bloggen

Medieklassen

Det blir inte bättre än mediebranschtrötta medelklassreflektioner här. Bara så du vet. Men jag antar att det finns en tjusning i det också. Om man är trött, medelklass och media alltså. Innan jag blev sån brukade jag förakta såna som mig. Sen blev jag den föraktade och kunde inte bättre än att starta flera navelskådande bloggar med författarkomplex, poesischabloner och random rim. Vad skulle jag göra? Jag var ju tvungen att leva myten. Där hör du Dumokrat, det är för din skull! Jo, på riktigt.

Men jag lovar. Det blir ingen Per Hagmansk eller Virtanenesque samhällsanalys. Riktigt så geggig har jag inte blivit. Inte än i alla fall.

Party people

Kategorier
Bloggen

Sista ordet

Okej, det här blir sista inlägget om Zandén/Gyllenhammar-gate. Lisa Magnusson på Aftonbladet summerar allt så fint när hon analyserar debattinlägget från Newsmill:

"Skriv full, redigera nykter, uppmanade en gång Mark Twain. Ni verkar ha
följt den första delen av rådet. Nu vill jag redigera, och jag säger
att STRYK hela skiten, STRYK ALLT utom själva essensen. Då blir det en
enda rad kvar. Sista stycket, första meningen: "Den eviga längtan brinner i oss alla"."

Tack för tipset Isobel.

Kategorier
Bloggen

Recap

Jag minns den där gången när vi satt och läste DN tillsammans i
sängen. På mittuppslaget var det en stor bild på sorgsna människor som
hade samlats på Sergels torg i Stockholm för någon manifestation. Det
var efter ännu en sömnlös natt med de eviga diskussionerna. Jag hade så
nära till hjärtat då.

Jag tittade på bilden och sedan tittade jag på henne. Sedan
tittade jag på bilden igen. Sedan började jag gråta. Och jag tog
verkligen chansen. Ut forsade mitt trasiga hjärta som om det aldrig
skulle bli helt igen. Jag grät för människorna på bilden, jag grät för
oss, jag grät för henne och jag grät för mig. Det förbannade
februarigrusiga livet kunde inte ge oss mer, så jag grät för det också.

Hon höll i mig hårt. Hon sa det är okej att gråta. Jag tänkte
hon vet inte varför jag gråter. Men det kändes bra ändå. Det kändes på
riktigt då. Det kändes svårt.

Nybroviken

Kategorier
Bloggen

Jag och mig själv på en säker plats

Jag försökte litegrann. Men alldeles för lite förstås. Borde vågat mer. Borde sagt mer. Borde orkat ta mig utanför comfort zone. Men som vanligt gick det inte. Dags att återgå till återhämtning, stillastående, neutralitet. För jag vågar inte offra någonting. Och därför får jag inget. Men det går inte att förneka att det känns skönt att leva anti-livet. Antar att det är nån slags självbestraffning jag pysslar med.

Bison central

Kategorier
Bloggen

Komplexitet

Ibland tycker jag det är jobbigt med komplexiteten. Och ibland tänker jag att jag som journalist tvingas utsätta mig för den mer än i en del andra yrken. Men vad vet jag.

När man bevakar en bransch utan och innan, lär sig alla nyckelpersoner, nyckelföretag, nyckelbegrepp och nyckeltrender så lär man sig också att det alltid finns ytterligare en sten att lyfta på, med ytterligare ett universum under sig. Och det är just den komplexiteten som drabbar mig då och då. Hur allting hänger ihop, men i en ogreppbar mångfald. Och med mångfald menar jag många saker, inte olika saker.

Men även om det mesta liknar det mesta, och människor säger samma saker till varandra överallt, så är det ändå ett extremt komplext nätverk av relationer, aktörer, intressen och åsikter. Och jag träffar och pratar med i snitt tio nya människor varje vecka som jag aldrig träffat förut hela mitt liv. Det är över 500 personer på ett år. Lägg till de personer som jag återvänder till. Som jag håller kontakten med. Som jag inte håller kontakten med.

Och så där håller det på. Och tillvaron blir bara mer och mer komplex. Och människorna flödar som de där siffrorna i Matrixfilmen. Som en skärm av mänsklig kommunikation som det krävs kunskap för att tyda. Jag är inte så säker på att jag har den kunskapen. Men jag har skärmen i alla fall. Alltid nåt.