11 minuter ångest

Det var en kväll för en tid sedan. En sån där kväll när man är under isen. En sån kväll man lagrar upp till, efter veckor av mentalt och kroppsligt förfall, ökad känslomässig misstro och med föga hopp om att kunna vända båten inom överskådlig framtid. Det var en sommarkväll med andra ord. Jag vet […]

Die Antwoord

Jag ska berätta mer om Berlin, men jag tycker hela vistelsen förändrades ganska drastiskt efter att Jocke började spela Die Antwoord (från Sydafrika).

Böööööörlin

Okej, det bestämdes ikväll. Inatt drar jag och Jocke till Berlin i några dagar. En minisemester. Sen kör jag Pridebevakning åt Makthavare.se i slutet av veckan. Jag har inte glömt halvleken, men den skuffas undan i några dagar i alla fall. Har fått fin-fina Berlin-tips från alla möjliga, men har du något du tycker att […]

Urban Solitude

Hanna Hellquist skriver om den urbana ensamheten kontra landsbygdens isolerade kollektiv. Hon beskriver hur hennes vänner har lättare att komma på besök när hon själv ger sig av jämfört med när hon finns tjugo minuter bort, dygnet runt. "Men i Stockholm flyter bakfyllesöndagarna förbi i total isolering. Ensam i sängen med repriser av Sommarkrysset på […]

Halvlek

Det går inte att nöja sig i den här stan. Vill inte, kan inte, måste inte, borde inte. Du kan inte värja dig mot framgången när den passerar framför dig, bakom dig, ovanför ditt huvud. Ta upp jakten. Lämna ett avtryck. Gör skillnad, men du får inte nöja dig. Du får inte stå still eller […]

Kajen habitat

Mina vänner Martin, Ylva, Malin, Johan, Elisabeth, Nils och Doreen. Alla har de flyttat till kajen sedan jag kom hit i november 2005. Det är fint. Och ännu finare är att jag tror att fler är på väg. Kajen är det nya Hornstull, ett mediaghetto utanför tullarna.

Litteratjur

Jag exporterar Kajen ur mitt bloggverktyg. Det blir ett Word-dokument på över tusen sidor och flera hundra tusen tecken. Ändå är det de fem första inläggen som har mest lyskraft. Jag går och tjatar om att skriva en bok. Den finns redan som du förstår.

Vädervill

De säger att det är varmt. De säger att de svettas. Jag känner inga årstider längre och jag vet inte när det blev så. Inom loppet av några veckor rörde jag mig från Afghanistans 38-gradiga torra värme till San Franciscos något fuktigare svensk-försommar-året-runt-temperatur för att sedan landa i ett varmt Visby, följt av ett ännu […]