Vardag

Ibland vill jag att någon ska dyka upp och ta hand om allt. Peka ut vägen, ge en liten knuff, stå bakom om jag faller. Sen kommer jag ihåg att jag är vuxen. Och jag gör min resa på egen hand. Det är bara så det känns ibland. Isolerad.

No hurry

Det är liksom ingen brådska längre. Jag ska inte gå någonstans. Jag kommer inte att försvinna. Det gör mig förvirrad, rastlös men också upprymd. Märkligt det där.

Rebound

Och jag fylls med den där fullmatade sociala energin. Elektriskt. Och jag ramlar. Hoppas. Målar upp en framtid lika snabbt som jag får den att försvinna. Besvikelse. Lyfter på klippblocket och kryper tillbaka in.  Att jag aldrig lär mig.

Radio killed the internet star

Idag gick jag över Västerbron igen. Måste älska den. Hamnade på Thelins konditori vid fridhemsplan där jag köpte fem biskvier. Sedan gick jag vidare till birkastan och de välbekanta människorna på en av de redaktioner jag jobbar med och har jobbat åt. Egentligen utan riktigt ärende. Men förmodligen ett välkommet inslag en torsdagseftermiddag. Ja, lite […]