Ibland känns det som att allt rinner mig ur fingrarna. Allt som är bra. Gamla tankemönster återvänder, samma misstag upprepas. Det är så fascinerande att människans fantastiska förmåga att lära sig saker och utvecklas är kombinerad med en lika bra förmåga att göra som den alltid har gjort.
Ibland är min kommunikation som en ipod som fastnat på shuffle, men som bara spelar låtar från en ganska begränsad playlist. Förutsägbart och tjatigt.
Jag vill inte ha det så.
1 kommentar
Man kan göra om göra rätt. Har jag hört. Jag övar på det.