Kategorier
Bloggen

Einstein

Jag behöver motstånd. Det lärde jag mig 03. Mitt i dimmorna efter den tredje kraschade relationen på lika många år. Sen lärde jag mig det 04. Och 05. Tänka sig. Jag lärde mig det 06 också. Fyra motstånd och en begravning. Var det så den hette?

Nu känns lugnet onormalt. Det är inte intressant om det inte vrider och vänder och skälver och bränner. Det bästa är de teoretiska förklaringsmodeller jag bygger. De behövs. Utan dem kan jag inte tro på att närheten är till för mig. Ofta är den inte det heller. Då bygger jag en annan modell som motiverar varför. På något sätt går det att bli ratad fyra gånger på en sommar och ändå behålla självaktningen. I alla fall är det vad jag intalar mig själv. Utan mina modeller skulle det bli för hårt. Då skulle jag inte kunna hålla emot. I höst har jag använt mina förklaringsmodeller på ett bra sätt. Jag är nöjd. De har fyllt sitt syfte. Kanske mest för att jag använt dem tidigare. Jag vet att de fungerar.

Hon hade rätt. Jag parade ihop mina två bästa vänner och fick ensamheten som tack. Det spelar ingen roll. Jag är inte en del av det som nu utspelar sig. Jag stod bara för castingen. Det grämer mig en del att hon visste det på förhand. Jag sökte motbevis ett tag. Hittade inget. Men hjärtat är varmt.

Jag vet inte vad som hänt med hjärtat. Det är varmt mycket oftare nu. För mig är det helt ologiskt. Dessutom strider det mot mina förklaringsmodeller. Det borde vara kallt nu. Men hjärtan förvånar ibland. Det ligger i deras natur. Vilket slöseri.

Kategorier
Bloggen

Slirigt

Man kunde tro att människor dansar gatorna fram. Lugn.
Det är bara isen.

Mjuka sulor fäster bäst. Men hårda skyddar insidan. Fundera på det.

Kategorier
Bloggen

Medicin

Det kändes som vi setts förut. Du tittade ungefär en tredjel av en sekund för mycket. Jag slog ner blicken. Bara de starka tittar tillbaka. Istället såg jag dig inifrån tubfönstret. På väg till något välbekant. Precis som jag. Vi blöder trygghet och plåstrar med obundna lån.

Kategorier
Bloggen

Vinter

Vänta lite. Jag kan se rakt genom dig. Titta en gång till. Se rakt genom mig. Skalet är genomskinligt nu.

Vintern gör människor osynliga. Vi väntar på att få betyda något igen. Vi väntar på en vän.

Snart.

Kategorier
Bloggen

Mormor

Mormor dog idag. Hon var den perfekta värdinnan. Till och med när hon var så senil att närminnet bara sträckte sig några minuter slog hon oss på fingrarna med sin konversationskonst och skarpa sociala förmåga. De sista åren var inte överdrivet roliga för henne. Men trygga.

När mormor flyttade in på hemmet fick hon lugn. Det hade varit så stressigt tidigare. Så mycket att orka med. Varför får man tre hyresavier på samma gång? Hur ska man komma ihåg att betala? Tänk om jag glömmer köpa julklappar till barnbarnen. De administrativa problemen försvann och mormor fick leva sina sista år med sina egna möbler i en egen lägenhet på ett gruppboende.

När jag tänker på mormor blir det varmt i hjärtat. Hon var elegant, världsvan, vänlig och med båda fötterna stadigt på jorden. Min mormor var Lotta när hon var ung. Hon kunde köra lastbil också. Visste du det? Mormor hade många bottnar. Precis som mamma. Precis som jag.

Mormor var en hejare på bridge. Hon och morfar vann många turneringar. På julafton sjöng hon bridgeversionen av Sankta Lucia (Sang sa Lucia) med stor inlevelse. Det gör vi nu också. Trots att hon inte är med.

Mormor gav min mamma och hennes syster en fast punkt när de växte upp på olika platser i Sverige. Morfar var lantmätare och därför tvungen att flytta med sin familj i jobbet. Det var Ängelholm, Linköping, Kramfors och Sala. Och säkert några till. Min mamma tog med sig rotlösheten och gav den till mig. Det är jag tacksam för. Jag är inte bunden av en plats eller av ägodelar. Istället har jag lärt mig att det alltid finns två historier att berätta. Den som är min egen. Och den som är din.

Kategorier
Bloggen

Jag ska av här

Känslan av att ha missat att gå av vid rätt station på ett tåg som jag aldrig klev på. Upptäckten att konduktören tar en miljon kronor för en biljett. När resan bara tar mig tio meter.

Kategorier
Bloggen

På väg

Att vara tillfreds och otålig samtidigt. Att känna mig väldigt trygg och samtidigt försöka mota bort den där mörka skuggan i ögonvrån. Att vara på väg hem. Men inte vilja komma fram. Och inte stanna kvar.

Kategorier
Bloggen

Själslig navigation

Min bitterhet består av vakuum. Känslan av att stå utanför bubblan och titta på och vänta på sin tur och vänta på att ”det” ska börja. Att inse att ”det” kontrolleras av mig själv. Att inse att jag inte orkar dra i rätt spakar. Att inse att allt faller tillbaka på det egna ansvaret för det egna livet. Och att inte vilja ta det ansvaret. Att vilja dela det. Att vilja något.

Kategorier
Bloggen

I skydd av mörker

Det blir aldrig mörkt i den här stan. När jag vandrar längs moddslaskiga trottoarer är vägen upplyst. Stockholm är aldrig svart. Det är på insidan skuggorna breder ut sig. En sorglig taxifärd hem är det enda jag får. Orkar inte tala med någon längre. Låt mig få komma hem. Krypa ner. Ta skydd av mörkret. Vila.

Täcket känns som gatstenar. Kudden är tjära. Jag är bedövad.

Kategorier
Bloggen

Väggen

Segmentet mineralvatten med något mindre kolsyra växer. Precis som tröttheten. Den där väggen alla talar om men som jag aldrig sett. Jag tror jag ser den nu. Jag kan inte se färgen eller höjden. Men det oroar mig att det inte finns en dörr. Väggar utan dörrar är olycksbådande.