Och ja, jag sörjer det som aldrig blev. Avsaknaden av energi att ens försöka och maktlösheten i att inte kunna påverka utgången. Jag gjorde mitt bästa, det tar jag med mig.
Det finns ingen konflikt, ingen dramatik, inga mörka tankar. Bara ett långsamt farväl, utan ambition.
Som den värsta sortens känslotortyr.