Att träna ska vara en fristad. När vi rör oss ska vi inte behöva tänka på vardagsbekymmer, jobbstress eller relationsknas. Att träna är att ta en paus från sig själv, få lite perspektiv, rensa den luft man lever i dygnet runt. Och naturligtvis tränar vi för att bli piggare och starkare.
Utifrån det perspektivet var det så sorgligt att flera gånger under passet bli påmind om träning i relation till mat. ”Kämpa nu så kan ni äta lite fler pepparkakor i jul” och liknande uppmaningar kom regelbundet från instruktören. I sitt försök att driva oss deltagare hårdare blev det tydligt att träningen hade ett annat syfte än att vara en fristad. Du ska träna för att kunna unna dig, och tränar du inte får du inte njuta. Mat blir en belöning för en utförd prestation, inte något neutralt och odramatiskt.
Träning används ofta av ätstörda personer för att ”kompensera” (egentligen förstärka) ett osunt beteende kring mat och kropp. Om någon ens tvekade över anledningen till att träna innan passet blev det tydligt under träningen. Ta du en pepparkaka, men det kostar. Och du betalar med svett och ångest. God Jul.