Jag har ju skrivit om min relation till träning, men jag insåg att jag sällan skriver om det faktiska utövandet, och dessutom sällan om de tävlingar jag deltar i. Hittills i år har jag till exempel sprungit två lopp; Medieruset och Stockholm Kvartsmarathon. För min egen skull tänkte jag sammanfatta det senare loppet.
Det var min kompis Evalisa som tipsade om Stockholm Kvartsmarathon och vi anmälde oss till loppet. Även Evalisas kollega (och min fd kollega) Nils hängde på i teamet. Loppet går runt Årstaviken i Stockholm, vilket verkligen är hemmaplan för mig och den runda jag sprungit absolut flest gånger i mitt liv. Fördelar för detaljkännedom i bansträckningen med andra ord, men också insikten att det inte är vilken runda som helst. Halva sträckan är ganska kuperad med inslag av terränglöpning. Det blev inte bättre av att vi veckan innan loppet fick reda på att bansträckningen ändrats, så att större delen av loppet går på årstasidan av årstaviken, och inte som tidigare lopp, på både Södermalm och i Årsta. Den nya sträckningen innebar att vi skulle springa fram och tillbaka till Gullmarsplan med utgångspunkt från Tantolunden (till skillnad mot runt Årstaviken som loppet brukar gå). Detta på grund av att Skansbron (lilla bron vid Skanstull) var avstängd för reparation.
Konsekvensen av den nya bansträckningen innebar ett riktigt tufft lopp som till stora delar gick i någon form av lutning. Kuperad terräng och dagen till ära strålande sol och cirka 28 grader i skuggan gjorde det inte till någon enkel 10km-runda. Men vi tog oss runt och det var en god stämning längs loppet.
En klantig miss från arrangörernas sida gjorde dock att elitgänget som sprang först blev guidade fel och vände tillbaka alldeles för tidigt under loppet. De kom tillbaka till målet efter att bara ha sprungit 6,8 kilometer. Vi som mötte dessa snabbspringande atleter fick i alla fall lite tröst av att de inte riktigt var SÅ snabba som vi först hade trott när vi mötte på dem på Årstabron efter endast 10 minuters löpning.
Mina mellantider visar att jag hade en betydligt högre fart under den första halvan av loppet än i slutet, detta på grund av bansträckningen med flera längre utförsbackar i början av loppet, och alltså följaktligen lika många sega uppförsbackar på tillbakavägen. Lägg till viss trötthet i slutet och kilometertiderna sträckte sig långt över mitt mål – att ligga kring 6min/km. Dock var jag hyfsat snabb under de första kilometrarna vilket räddade upp totaltiden på en av de jobbigaste 10km-rundor jag sprungit i mitt liv. Det var som sagt tryckande värme och konstant kuperad terräng vilket för en tung löpare som jag innebär mycket ”motstånd” i uppförsbackarna. Min sluttid blev 1:04:53 vilket känns okej med tanke på vädret (en av årets varmaste dagar) och terrängen.
På lördag springer jag Stadsloppet i Norrköping och hoppas på både en bättre tid och en lite snällare bana. Jag springer dessutom ihop med min syster Katarina, så det blir lite familjeprestige att vinna också.