Månadsarkiv: februari 2008

Spot on

"Fyror är självmedvetna, känsliga och reserverade. De är känslomässigt
ärliga, kreativa och personliga, men kan också vara lynniga och
självmedvetna. De håller distans till andra på grund av att de känner
sig sårbara och ofullständiga, och de kan också vara föraktfulla och
uppleva att de ”står över” att leva på ett vanligt sätt. Typiska
problem för Fyror har att göra med melankoli, självupptagenhet och
självömkan. Som bäst är Fyror inspirerade och synnerligen kreativa. De
har förmågan att förnya sig själva och omvandla sina upplevelser."

Individualisten

[Tipstack: Prankmonkey]

Uddlös

Jag vägrar att skämmas för känslorna. Att vara ärlig och rak är inte samma sak som att vara snäll och trevlig. Snarare tvärtom. Om du skulle säga vad du tänker hela tiden skulle du snabbt göra dig omöjlig socialt. En del skulle säga "fuck socialt, jag gör min grej". Så fungerar inte jag. Det ligger inte i mitt intresse att skapa friktion mellan mig och de jag gillar. Däremot skulle jag nog må bra av större friktion mellan mig och resten.

Men tyvärr ligger det i mitt intresse att bli bekräftad. Så enkelt är det. Så billig är jag. Nu kan du få mig så lätt.

Inte krav från dig också

Det ställs krav på mig från människor med förväntningar. Intressant hur jag skapat leveransförväntningar hos mina läsare så att de blir besvikna när de inte får vad de vill ha. Jag skriver ett blogginlägg på en kvart med några snabba tankar, precis så som jag vill att mina blogginlägg ska skrivas. Reaktionen blir att jag inte gjorde jobbet tillräckligt bra. Otroligt fascinerande fenomen, att ha skapat en mediaprodukt som står utanför min egen person. Eller kanske är det tvärtom. Min person kanske är det som skapar förväntningarna, och när jag inte infriar dem i varje inlägg så ska det markeras. Det intressanta är att jag tydligt skriver vad inlägget handlar om och får kritik för att jag inte skriver om det som inlägget inte handlar om.

Sorry. Men jag orkar inte leverera mer på bisonblog just nu. Kanske senare. Kanske i en tidning nära dig. Kanske på döda träd.

Kom ihåg att

Allt jag har är mina formuleringar. Tack vare dem kan jag komma undan med okunskap och dålig koll. När experterna briljerar med sin kompetens står jag handfallen. Sedan berättar jag om när experterna briljerar med sin kompetens. Då blir jag någon. Men bara på ytan förstås. För allt jag har är mina formuleringar.

Vi minns vårt 80-tal

Mymlan vill att jag ska kora den slemmigaste 80-talslåten. Det känns omöjligt. Det var ju på 80-talet som min musiksmak pikade (även om jag inte började lyssna på musiken förrän på 90-talet). Schysst west coast, bra progressive metal och en del bra soul/house-dängor. Men okejrå. Jag väljer låten I’ll be over you med Toto. Dels för att den är smörig som få och dels för att jag på allvar identifierat mig med texten en gång i tiden. Sett i efterhand kan jag fortfarande uppskatta hantverket… men jävlar vilken sucker för sliskig västkust jag var på den tiden. Låten spelades in 1986 och Michael McDonald fick vara med på ett hörn och lägga kör. 1986 var jag nio år gammal och jag flyttade med hela min familj från Stockholm till Norrköping.

Skifte

Varje söndag samma sak. Rebirth, omstart, pånyttfödelse. Vackrare på insidan än någonsin. Fulare på utsidan än någonsin. Jag har alldeles för mycket tid att tänka över saker. Jag ska inte tänka över. Jag ska helst inte tänka alls. Jag ska göra. Aktion inte reaktion. Agera inte reagera. Men ibland, och med ibland menar jag ofta, vill jag bara krypa ner under täcket, knäcka tre-fyra långfilmer på min vita statusdator och glömma allt utanför mitt rum.

Kanske måste jag boka in möte med M igen.

Are you ready for love?

Knockedup

– Do you think they’ll take us back?

– Oh  yes. But I don’t know why. Do you ever wonder how somebody can even like you?

– All the time man, like everyday. I wonder how you like me.

– How can Debbie like me? She likes me. I mean she loves me. The biggest problem in our marriage is that she wants me around. She loves me so much that she wants me around, all the time. That’s our biggest problem, and i can’t even accept it… like… that upsets me.

– What?

– She’s the one. She loves me.

– You can’t believe people love you? We love you man. Debbie loves you!

– I don’t think I can accept her love. There’s something wrong with me.

– You can’t accept love?

– I don’t know what it is…

– Love! The most beautiful, shiny, warmy thing in the world. You can’t accept it? You can’t accept pure love? Debbie has choosen to give you her life. She picked you as her life partner. And you want to play fantasy baseball because you can’t accept her love? I could accept it, man. And Debbie is amazing, man. She’s cool, and she’s funny and she smells good. And she’s nice and her hair always look different. She’s to good for you man. You’re disgusting. You’re a filthy bitch, and I bust your balls. Debbie wants to give her life to you and Allison doesn’t want to do that with me. And it makes me sad all day. I wanna go home.

– I wanna go home too.

(Ur Knocked up)