Månadsarkiv: maj 2008

Det luktar barndom

Skrubbsår och hallonsoda. Bålgetingar och salubrin. Våt asfalt och gräsfläckar. Dieselolja och rutten tång. Rökt fisk och timotejschampo. Silikontätning och gasolkök. Mintkola och klippskreva. Plastfender och blöta segel. Durkmatta och kölsvin. Septitank och sommarprogram. Saltvatten och träbrygga.

Kajen tar ansvar

Jag har inte tänkt på det så här förut. Men När Elin talar om ansvarskänsla så är det något som känns bekant. Jag har inte funderat på mina egna motiv eller min drivkraft i "slaget om internet" speciellt mycket, och så dyker helt plötsligt ett blogginlägg upp som förklarar. Det handlar om en vilja att fokusera på allt det som är bra med utvecklingen istället för att förfasas över det dåliga. För det dåliga finns där förstås. Det gör det i alla sammahang, i alla branscher. Men enligt mig kan vi aldrig bromsa utvecklingen. Vi kan bara försöka knuffa den några millimeter åt det håll vi tror är bäst. Och det är där ansvarskänslan kommer in. Kanske är det förmätet att tro att det går. Men det är ganska roligt att försöka. Och kanske är det vad Elin också gör, i sitt sammanhang. Försöker styra den stora mänskliga pråmen med de medel som står till buds. Ibland blir det bara lite vattenstänk längs bogen. Men någon gång lyckas vi även få till en ryckning i rodret.

Allvarligt talat

Det här har blivit en bild- och videoblogg. Vet inte riktigt när och hur det hände. Kanske känner jag mig utlämnad när jag vet att just du läser. Du som jag egentligen inte har en nära relation med, men som hittat hit via mina andra kanaler. Vågar inte vara sådär härligt pretentiös och poetisk som jag var i början. Då skulle det vara flum och skum. Nu är det mest verkligheten och dess avarter. Nåja. Det vänder väl.

”The best thing about California is our weed”

Charlie_murphy
Kom precis hem efter en bra kväll på stan. Jag kollade upp Cobb’s Comedy Club och det visade sig att kvällens akt var Eddie Murphys brorsa Charlie Murphy (känd från Chapelle Show). Sagt och gjort. In i en taxi och tio minuter senare stod jag i biljettluckan och fixade en plåt. 30 dollar och värt varenda nickel. Förutom Charlie fick jag se den lokala förmågan Carla Clay (tror jag att hon hette) samt Charlies opening act Paul (minns inte efternamnet). Innan showen snackade jag lite med ett amerikanskt par som båda jobbar inom "finance banking" i San Francisco. "Inte lika häftigt som att vara journalist" kommenterade de sina yrkesval. Sen visade det sig att en av dem jobbade inom biotech-branschen och den andra med tech-bolag. Så helt tråkigt lär det inte vara på jobbet om dagarna. Inte på lönekontot heller. Trevliga var de i alla fall, båda två.

Citatet i rubriken kommer från Paul och utlöste kvällens största jubel på klubben.
Här är ett klipp med Charlie Murphy och Dave Chapelle från The Chappelle Show:

Se genom plasten

Jag mailar med Audrey om min krönika. Ska den publiceras här också, på bloggen? Eller bara i sitt ursprungliga sammanhang. Det är sånt vi reflekterar över. Öppenhet och transparens har ett pris. Hon betalar det hela tiden. Jag gör det ibland.