Månadsarkiv: september 2008

Call it off

"Call (call) break (break) it (it) off (off)
Call (call) break (break) my (my) own heart (heart)
maybe i would have been something you’d be good at
maybe you would have been something i’d be good at"

"And we could have gone swimming near that cottage by the lake

And she would never had to know what its like when your heart brakes

When your heart breaks

When your heart breaks"

Den senaste tiden

Det är så konstigt allting. Jag säger tack, men nej tack. Jag tar emot och ger inget tillbaka. Jag bromsar innan det är för sent. Innan det är på riktigt. Jag vill inte att något ska vara på riktigt. Jag vill krypa fram och tillbaka, fram och tillbaka. Men aldrig gå.

Tjernobylbarnet

Imorgon ska jag inte dricka alkohol. Men jag tror jag ska dansa. Därför är det värt att plocka fram en gammal favorit – Stampa med Leroy. Bland alla dansstilarna är min favorit "Tjernobylbarnet spelar pingis". Tipstack till Johan (länge sen).

Båtliv

Jag vet varför jag vill skaffa en båt. Det handlar om att vara på väg. Precis som när SJ gjorde sin kampanj med "den inre resan" som payoff så handlar segling om att inte vara på en plats, utan att om att vara i rörelse. Varje sommar när jag var liten bestod av äventyr i skärgården. Vi avverkade en motorbåt och två segelbåtar under mina första 18 år i livet. Den sista segelbåten kanske var den roligaste att segla. Det var på riktigt liksom, med rattstyrning och ganska mycket segelyta.

Under något år har jag gått och funderat på möjligheterna att bli med båt igen. Det finns gott om båtklubbar nära kajen, dock med kötid för att få plats. Men så tänker jag – behöver jag verkligen fler utgiftsposter? Och hur mycket kommer jag använda båten när jag väl har den? Men så tänker jag – jag har inte fru, barn, bil eller hus. Något måste jag ju distrahera demonerna med. Det verkar rimligt. Visst?

En sån härn vill jag ha. Till att börja med. Den har jolleegenskaper men är ändå tillräckligt stor för att övernatta i. Plus att den har smarta barlasttankar som gör den tyngre i vattnet än på land.

Campus

Soundtrack of our fights

Så här års är det en låt som gäller. Sorry hipsters. Sorry kulturarbetarna. Sorry Richeaporna. Det är VinterNoll2. Fortfarande.

Cover:

"Och du säger att staden är precis som staden alltid varit

I väntan på en lång, kall vinter

Och du säger att saknad kan man lära sig att leva med ibland

Genom en iskall vinter"

I was a teenage hater queen

Hatet väller fram. Jag blir kall och likgiltig. Det är så jag hanterar dina överdrivna känslor, ditt eviga malande om felen i mitt sätt att tänka, bristerna i min personlighet.

Du är en drama queen. Och för det älskar jag dig. Själv är jag en hater queen. Och värre än så.

Jag måste ha friktion, känslor, dialog och debatt. Du ska vara tuffmjuk, svagstark och rapp i käften. Men det blir min undergång. Jag söker drama när jag borde få lugn. Du söker lugn och får drama som svar. Hatiskt drama. För jag är en hater queen. Den bästa i stan.

Closure

Ta det försiktigt med mig. För jag vet inte var jag ska börja.
Var försiktig med dig. För du ska hålla längre än nu.

Estetik i ramar. Patetik i lådor. Rött i skåp.

Jag skulle inte kunna röra mig en meter i något som liknade närhet.

Ett jävla tjat

Svackan fortsätter på halvfart känns det som. Vet inte om det är hösten eller bloggarna eller skulden eller plikten. Men något är skevt. Distansen, den eviga distansen. Den gör mig olycklig, men jag söker den ändå oavbrutet. Bara så du vet.