Månadsarkiv: december 2008

Gott nytt

Ja, gott nytt år då. Jag kommer kanske göra nån slags sammanfattning av 2008 på kajen också. Men nu är det dags att öppna kvällens första skumpa, lägga i några vedträn i spisen och börja styra upp nyårsmiddagen här på ön Lådna i Stockholms skärgård. Det är ett lugnt, kallt och vackert nyårsfirande. Ingen hets. Bara jag, J, J och J.

Mitt nya hem

För varje dag blir det allt mer verkligt. Ena dagen bokar jag intervju för journalistvisum. Andra dagen bokar jag flygbiljetter. Den tredje ringer jag och kollar upp lägenheten och den fjärde får försäkringsbolaget en förfrågan. Och sådär håller det på. Bara en månad kvar nu, sedan är jag på väg.

Den stora frågan är: Blogga på engelska eller svenska?

DSC_3414

Mina problem med Måns Herngren

Filmen Allt flyter får dåliga recensioner. Jag kan inte uttala mig om filmen eftersom jag inte sett den. Istället tänkte jag nämna Måns Herngren som regisserat filmen. Jag vet inte vad det är, men när jag läser eller ser en intervju med honom nuförtiden så går mina associationer till kyla. Jag ser en vältränad, välgroomad och näringsriktig pilleratlet som snarare ser ut att trivas bättre hos finanskollegorna på valfri hedge fund-förvaltande bank än i nån slags svårdefinierad filmbransch. Av mina associationer drar jag flera slutsatser:

1. Måns Herngren provocerar mig för att han verkar ytligt lycklig och smart.
2. Jag har fördomen att ytligt lyckliga människor är djupt olyckliga.
3. Jag har fördomar om att kreativa människor också borde vara känslomässigt tillgängliga.
4. Han har det där undernärda fitness-utseendet. Sånt är alltid provokativt.

Tillägg efter förnumstig kommentar från Katti: Det här inlägget handlar alltså om att jag försöker förstå varför jag blir provocerad av Måns Herngren ochhur mina fördomar fungerar. Så alla Måns Herngren-älskare därute kan vara lugna. Allt handlar som vanligt om mig själv.

Return to sender

Det spelar ingen roll vilket jobb du har, vilka som är dina vänner eller hur dyr din bostadsrätt är. På julen kan du inte gömma dig. Det är då det visar sig vem du var och vem du blivit. Ju större skillnaden är desto mer gnisslar julfirandet i fogarna.

Själv blir jag en introvert fjortonåring utan eget rum, men med pojkrumsfantasier. Som den evige ensamseglaren står jag lägst i rang när livslyckan kartläggs, och förpassningen till omyndighetens gränstrakter gör mig handlingsförlamad, passiv och gröttrött.

I-lansproblem? Fan heller. Det blir inte mer på riktigt än så här. Allt står på spel och insatserna är höga.

God fortsättning.

God jul i bilder

Mitt julkort tillverkades inatt och skickades ut imorse. Men självklart bjuder jag alla Kajen-läsare på en egen visning. Jag la ner längre tid på att försöka få mitt mailregister i Gmail att uppföra sig ordentligt imorse, än jag gjorde på att göra själva filmen, och ändå blev det massa knas. Nåja.

Samtidigt i Kongo

"Första gången hon våldtogs var den 29:e oktober 1998, av en grupp rebellsoldater som först knivmördade och styckade hennes make.

Hela rummet var fullt av blod. De tvingade mig att samla ihop bitarna
av min mans kropp, och sade åt mig att lägga mig ovanpå dem. Sedan
började de våldta mig, allihop. Jag räknade till tolv män. Jag hörde
hur mina döttrar (15 och 13 år gamla) skrek inne i ett annat rum. De
skrek "du dödar oss", "du gör oss illa". De blev också våldtagna. Sedan
svimmade jag"

DN.