Månadsarkiv: januari 2010

Safe haven

Ibland tänker jag att det är farligare att vara hemma i Sverige än att vara här i Afghanistan. Här finns tillgång till sjukvård och resurser i toppklass. Här finns en beredskap dygnet runt och direktkommunikation till hjälpenheter redo att rycka ut på bara några minuter. Vad finns där hemma? Ond bråd död på fyllan på väg hem liksom.

Hemmaplan

Jag är ute på en resa som började i januari 2009 och slutar i maj 2010. Projekt "hitta mig själv och utvecklas till en bättre människa" är alltså beräknat att ta ett och ett halvt år. Sedan är tanken att mitt ego ska anta formen av en känslopastill. Ett paket med egenskaper och erfarenheter som tillsammans gör mig lite bättre, lite finare, lite snyggare. Nej förresten, ta bort det sista. Amerikanska hamburgare och svensklagad soldatmat gör mig inte snyggare. Men i alla fall.

Det som är skönt med att ha ett långt perspektiv (ja, jag tycker ett och ett halvt år är oerhört långt) på framtiden är att man slipper fundera på de stora penseldragen varenda dag. Jag vet vad jag gör idag och de närmsta månaderna. Och så har det varit ganska länge nu. Men när det här projektet tar slut finns en blank sida i boken om mitt liv. Jag kan välja att titta bakåt och återuppta det jag vet fungerar, det jag gillar och det jag är bra på. Jag kan också välja en ny riktning, ett nytt sätt att förhålla mig till framtiden. Men den viktigaste frågan är också den som är svårast att svara på.

Hur toppar jag det här?

En annan grej jag lärt mig och fortfarande lär mig är hur svårt det är att sakna något innan det är borta. Jag som internetjunkie har lärt mig hur viktig roll fysiska avstånd spelar i relationen till vänner och familj. Och att även om du är en millisekund bort på nätet är du samtidigt flera månader bort i saknad. Nu betalar jag priset frivilligt. Men fråga mig sedan om det var värt det. Jag vet inte vad jag kommer att svara.  Det tär att vara jag. Det tär att finnas i min närhet.

Chicago

Eftersom jag inte kan skriva så mycket om allt som händer här, så blir det nostalgitrippar istället. Som när jag hälsade på en vän i Chicago. Bilden är tagen från hans balkong på 29:e våningen downtown (inne i loopen). Vi åt peanut butter and jello och åkte på roadtrip till New Orleans, tre veckor innan Katrina.

Chicago

Back in time

Ibland vill jag bara gå ner på Columbus Avenue och in på Taqueria el Zorro, köpa mig en super burrito med black beans och creole chicken och sätta mig på gräsmattan på Washington Square i eftermiddagssolen. Ja,ungefär så som jag gjorde för ett år sedan.

Taqueria El Zorro - Best burritos in North Beach

Nu gör Elin sådär igen

Det krävs en speciell hjärna för att koppla ihop Stjärnorna på Slottet med Paradise Hotel. Jag gillar den hjärnan.

"Att fylla, flirtar och sexism får passera obemärkt som
familjeunderhållning i Stjärnorna på slottet, men ses som skadligt för
barn i Paradise Hotel handlar snarare om deltagarnas status och klass
än någonting annat."

Tronskifte

Du kanske trodde att jag skulle fortsätta pusha Tegan and Sara under 2010 också? Både ja och nej. Jag måste ju följa min vana av att hitta fram till artister långt efter att alla andra gjort det. Därför således dags för – Lily Allen – den nya Tegan and Sara. Japp. Så nu vet du.

Call, break it off

Intentioner utan koppling till handling är jobbigt att utsättas för. Det är lätt att tro på stora ord, pussla ihop känslor som inte finns, försöka bygga en bild av verkligheten där allt stämmer. Men till slut blir det bara walk the walk som gäller, och då avslöjas hur billig relationens byggnadsställning är (ledtråd: Lidl-nivå) Till slut är man nitton och tjejlyssnar på Hell alldeles för många gånger.