Månadsarkiv: november 2010

I am legend

Grejen är att jag lever myten. Den där tillvaron jag saknat, föraktat, beskrivit, analyserat, kritiserat och prisat i så många år. Det gör mig helt lugn. Det gör mig helt som någon annan. Den är inte som jag. Grejen.

Jag vågar inte leta efter varningstecken eller trafikljus. Jag har lärt mig att det ska vara svårt. Det är det inte. Jag har lärt mig att följa mönster. Det gör jag inte.

Jag har blivit det jag inte ville vara, men också det jag inte visste fanns. Och jag tycker om mig själv ändå.

Nu kan vad som helst hända.

Och snart är det jul.

Ich war ein Berliner

Tage Ögren i all sin prakt. Det kan vara så att han är den coolaste ungen i Berlin just nu. Det kändes i alla fall så när vi hälsade på i helgen. Vi gjorde det man ska, gick på marknader, brunchade, dinerade, drack glögg och ”Russian kakao”. Till och med Döner Kebab hann vi med, samt även lite söndagsmyssurf med Johanna, som på den gamla goda tiden i Blustret, eller på Lori’s Diner i San Francisco för den delen.

Glöggorgie på innergården hos Svenska Kyrkan i Berlin (eller svenskminglet, som jag brukar säga)
Johanna, Daniel och Tage på julmarknaden vid innergården hos Svenska kyrkan i Berlin. Värsta svenskminglet.

Ett annat intressant inslag var restauranggästen som beslutade sig för att svimma på Johanna. Vi tänkte allihopa ”nu dör han”. Men han vaknade och hans tyska fru sa nåt i stil med ”är det örat igen”. Och vi bara ”ehh… han var helt likblek och redo att lämna in”. Två minuter senare satt han vid sitt bord och allt var som vanligt. Allt detta ägde rum på Transit i Friedrichshain. Bra ställe för övrigt, med föredömligt enkel checkbox-meny.

HDR i Berlin
Hela gänget på Alexanderplatz.
Johanna visar upp sina barnvagnsskills medelst benspark.

Penny, knock-knock-knock, Penny, knock-knock-knock

Det var mina camproomies i Afghanistan, Rasmus och Ronnie, som introducerade mig för serien förra vintern. Och när jag väl började titta på den såg jag de två första säsongerna med en takt av 1-3 avsnitt om dagen. Det kändes som att jag för första gången fick se en sitcom riktad mot samma håll som Scrubs men med betydligt högre igenkänningsfaktor, och faktiskt, mer hjärta.

Nu har även Jan Gradvall förstått seriens storhet efter att Kanal 5 lagt ut en bombmatta av både gamla och nya avsnitt under hösten. Jag talar förstås om The Big Bang Theory, och framförallt karaktären Sheldon Cooper (spelad av Jim Parsons).

”Sheldon Cooper är också den första huvudpersonen i tv-historien med en neurologisk diagnos. Det sägs aldrig rakt ut i serien, men Sheldon Cooper uppvisar många tecken på framförallt Asperger. Manuset är samtidigt så intelligent att serien hyllats på medicinska diskussionsforum.”

Det finns egentligen bara en hake med BBT. Det är den extremt stereotypa beskrivningen av nörden, vem nörden är och hur nörden fungerar. En BBT-serie med fyra nördtjejer och en snygg manlig hunk i lägenheten bredvid hade antagligen aldrig producerats och ännu mindre vunnit några Emmy awards. Men det tar inte bort det faktum att BBT med Sheldon Coopers rappa trut är en av de mest uppfriskande serierna just nu. I alla fall i mitt postgymnasiala 30-something-hjärta.

”In a relationship”

Det var enklare förr. Det gick att byta plats, byta värld, byta liv. Låta bygones vara bygones, gå vidare och starta om. Reboota hjärtats hårddisk och installera om operativsystemet – släppa in en ny människa.

Nu sätter vi citattecken kring våra relationer, fyller i formulär för att definiera vilka vi är. Samtidigt försvinner inte vår historia. Ja, om vi inte tar bort den förstås. Ett helt liv av vänskap kan avtaggas och raderas, glömmas bort och ersättas med nytt. Hur gjorde vi förr? Vad motsvarade raderaknappen mellan dig och mig 1979?

Nu hör jag om brudpar som under själva bröllopsfesten gemensamt uppdaterar Facebookstatusen till ”is married to” under stort jubel från gästerna. Den digitala manifestationen av oss själva är minst lika viktig som den fysiska representationen, om inte viktigare. Koppar i skåp. Kastruller i lådor. Allt på sin plats. Innanför ramarna. Den globala människoramen som följer minsta motståndets lag, courtesy of Silicon Valley.

Jag vill tycka att det inte är viktigt, men det är det. Om nu internet är en förlängning av samhället, verkligheten, relationerna och hela härligheten. Då blir varje uppdatering ett statement. Vem hade trott?

För övrigt anser jag att vår bästa tid är nu.

boxning träning gym

Min relation till träning

Tjur Ruset Fredrik Wass

Jag minns att jag för ganska längesen diskuterade träning med Caroline, och mitt under samtalet drog jag en slutsats jag inte var beredd på. Jag är en sån som tränar.

Under i princip hela mitt liv har jag varit missnöjd med hur jag ser ut. Jag har hela tiden placerat mig mentalt bland de som är i dålig form. Jag har helt enkelt definierat mig som en lat, överviktig och osund person. En som väljer soffan före promenaden, datorn före cykelturen. Så långt ifrån ”sportkillarna” i högstadiet man kan komma. Ännu längre från långdistanslöparna i mediebranschen (ALLA springer nuförtiden). Jag har varit musikern, relationsprataren, skribenten, bloggaren. Men inte den som tränar.

Men jag tränar.

Jag väger enligt alla rimliga beräkningar 20kg för mycket, men kan springa 2 mil utan att stanna.

Stockholms kvartsmarathon

Genom åren har jag tränat hockey, volleyboll, boxning, spinning, löpning, styrketräning, innebandy, tennis och badminton. Bland annat. Under ”dåliga perioder” tränar jag 1-2 gånger i veckan. Under bra perioder blir det 3-4 gånger.

Boxning träning

Jag tränar för att äta. Och jag tränar för att begränsa mig. Jag tränar också för att tankarna inte ska trilla ner alltför djupt i det svarta. Boxning fungerar bäst när det handlar om att tränga ut tillvaron till ett mikroskopiskt flimmer långt bak i huvudet, och fokusera på här och nu, vinna eller förlora.  boxning träning gym

Min relation till träning varierar konstant, men avslutas aldrig. Goda och onda cirklar kommer och går, och jag njuter när jag fått igång rutinerna ordentligt. På samma sätt mår jag dåligt när jag inte kommer iväg och prioriterar bort det. Men träningen är alltid kvar, den är min livlina.

Morgonjogg vid vattnet i San Francisco. Foto: Miriam Olsson Jeffery
Morgonjogg vid vattnet i San Francisco. Foto: Miriam Olsson Jeffery

Även om jag ofta är missnöjd med min kropp är jag nöjd med hur den svarar. Den sviker mig nästan aldrig. Jag är van vid att inte ha ont. Jag känner mig aldrig stel i rygg eller axlar. Ibland har jag ont i knäna efter volleybollträningarna, men det är överkomligt, och relaterat till de där 20 kilona.

basket träning

Sammantaget ställer min kropp alltid upp för mig. Jag räknar med att den ska vara stark och lång och att jag ska kunna lyfta tunga saker när det behövs. Kroppen ska även kunna förflytta mig dit jag vill och jag skulle bli uppriktigt förvånad om jag inte när som helst, vid ett givet tillfälle, bara kan gå utanför dörren och gå några mil utan att bli helt slut.

tennis träning

Jag tänker ibland på hur mitt liv skulle se ut om kroppen började protestera. Som när vi gick på patrull i Afghanistan med ungefär 35 kg utrustning på oss. En normal fotpatrull gick vi kanske 5-7 kilometer. Det kunde ta fyra timmar, inräknat att vi pratade med folk på vägen och stannade upp då och då. Men kroppen sa inte stopp. Det kunde förstås vara jobbigt och varmt och man kände det rejält dagen efter, men ändå. Det gick bra.

afghanistan däck

Jag är en sån som tränar. Men det är inte min identitet.

Vad är du för en? Det vore kul att höra hur du ser på din egen träning, och kropp. Gör den det du vill?

Vem hade trott?

Nystart. Jag har flyttat Kajen hit till min alldeles egna domän, och byter samtidigt namn på bloggen till fredrikwass.se (med undertiteln ”Reflektioner från kajen”).

Det här är det första inlägget efter flytten, även om jag importerat alla inlägg från den gamla bloggen hit också.

Hoppas du vill hänga kvar även här. Min ambition är att blogga mer, bättre, oftare och snyggare framöver.

Uppdatera gärna dina genvägar i webbläsaren och rss-läsaren.
Nytt rss-flöde blir: http://www.fredrikwass.se/feed/

Ja, det är mycket nya saker nu helt enkelt. En annan grej: