Månadsarkiv: augusti 2011

On the road again

Centralstationen

Kanske är det den här bloggen som överlever allt. Den enda plats där bruset av ignorans och brist på självanalys inte är öronbedövande. Ett ställe där just öron blir viktigare än munnen.

När de hetsiga diskussionerna blir allt för överdrivna, allt för ömtåligt låtsaskränkta, då är det hit jag kan gå för att försöka hitta någon slags entusiasm igen. Att få känna det där suget i magen som för fem år sedan, och att bli både imponerad och förvånad av omgivningen.

För här är det oftast varmt, i alla fall hos läsarna. Det vet jag bestämt. Du kommenterar inte lika ofta längre, men det är inte så konstigt. Jag skriver ju inte lika mycket. Men jag vet att du finns där. Och när jag tittar tillbaka ser jag att du funnits här länge. Det är lite fint tycker jag. Som en resa vi gör tillsammans.

Jag vill hitta tillbaka till den där resan igen. Till kommunikationen och diskussionen, som när vi möttes på ett tåg och gick mellan högt och lågt i några timmar. Det djupa men ibland triviala, allt kan rymmas på den där resan.

Just nu vet jag inte ens var jag ställde bagaget.

Mina resultat från LifeGene

Lifegene logotypeIdag deltog jag i en av Sveriges största forskningsstudier någonsin, LifeGene. 500 000 svenskar ska undersökas vart femte år med syfte att undersöka folkhälsan. Jag hade sedan en tid funderat på att göra en vanlig hälsoundersökning och kolla upp värden och sånt för att se så att inget är på tok. Då såg jag att Heidi Wold hade undersökt sig och tyckte att det lät som en bra grej. Dessutom är det helt gratis.

Senast jag var med om en läkarundersökning var vid inryckningen till utlandsstyrkan hösten 2009, men då togs det till exempel inte blodprov och värden som blodtryck och kolesterol mättes inte upp. Det gör man på LifeGene.

Via ett hyfsat enkelt webbgränssnitt kunde jag både boka undersökningstid (som tar ungefär 45 minuter) samt fylla i en ganska utförlig enkät om livstil, motion, hälsa och så vidare. Idag gjorde jag alltså den fysiska undersökningen. Några av de saker som testades och mättes var bland annat längd, vikt (impedansvåg med kroppsfett-mätning), hörsel, lungor, blodtryck, mått på bröst och höft samt att man lämnar några blodprov för analys av bland annat nivån på blodfetter och kolesterol. Man får också reda på hur ens värden står sig mot normalvärden och vad man ”borde ligga på” i förhållande till andra av samma kön, längd, ålder etc. Nu vet jag även en del kuriosa som till exempel exakt hur mycket musklerna i min vänsterarm väger, samt hur mycket fett det finns i högerlåret.

För mig var det en nollmätning. En startpunkt. Jag är hyfsat nöjd med resultaten på det sättet att ingenting var direkt överraskande. Extra nöjd var jag dock över ett bra resultat på blodtrycket (115/64) och vilopulsen (60). Inte helt otippat hade jag förhöjda värden på kroppsfett och BMI, dock inga extrema siffror.

Om du vill ha en proffsig och gratis undersökning för att göra en grundkoll av dig själv så rekommenderas verkligen LifeGene. Undersökningslokaler finns i Stockholm (fridhemsplan) och Umeå, och det går supersmidigt att snabbt få en undersökningstid. Sen kan farbror staten bevaka oss medborgare ännu bättre. 😉

Läs mer på LifeGene.se:

”LifeGene är ett omfattande forskningsprojekt för att få bättre kunskap om hur våra gener, vår omgivning och vårt sätt att leva påverkar vår hälsa. Inom medicinsk vetenskap finns fortfarande outforskade områden och vi tror att LifeGene kommer att ge helt ny kunskap om våra vanligaste folksjukdomar och hälsoproblem som exempelvis astma, allergier, infektioner, fetma, förslitningsskador, kroniskt trötthet och smärta, och de stora sjukdomarna senare i livet – hjärt- och kärlsjukdomar och cancer. LifeGene kommer att bli Sveriges största befolkningsstudie. En halv miljon personer ska rekryteras som frivilliga under de kommande åren. Projektet kommer att pågå under många år framöver.”

Sommarfavoriter från 2008, del 2

Från januari:

Januarifeber

Inget är på riktigt längre.
Vi träffas i fantasin, skriver i blindo och famlar bland filerna.

Allt är overkligt.
Du är dövad av skam, plågad av ljuset och skevar i uppställningen.

Vintern har fortfarande inte tagit greppet om oss. Som de naiva säsongsarbetare vi är, hoppas vi att den aldrig ska komma i år. Att vi går rakt in i maj som en stridsvagn, med box-vin i bränsletanken.

Det blir inte så.
Jag möter betongen med huden, isen med tänderna och snön på mina bara knän.

Tänk om

Jag visste att tanken skulle komma förr eller senare. Jag sa till och med till mina vänner att de skulle hindra mig om jag någonsin sa att jag ville göra det igen. ”Kom ihåg den här känslan Fredrik, kom ihåg det när minnen blir diffusa och bara det intressanta och spännande blir kvar”.

Ändå låg jag och vred mig igår natt. Jag kunde inte sova. Timmarna gick. När det ljusnade vid fyratiden låg jag fortfarande klarvaken, mest på grund av för många dagar med sovmorgon och för sena kväller med ingenting alls.

Jag började tänka de förbjudna tankarna. Tänk om. Tänk om det gick att göra annorlunda, med andra människor i andra roller? Tänk om.

Jag började måla upp ett scenario med nya beståndsdelar men samma jag. Ett jag som helt plötsligt skulle framstå som erfaren och rutinerad. En ny roll. Men ändå samma. Tänk om.

Not so hard on the inside