Svårt

Jag vet inte vad jag ska blogga om. Jag är liksom uppfylld av alla människor. Känns fint.

Är ganska vilsen nu. Famlar runt lite skulle du kanske säga. Utan varken mening eller mål skulle Mauro säga. Men det är inte hela det som är jag.…

Det är så här det borde vara jämt. Och så åker jag från landet om två veckor. Typiskt.

Varför såg du aldrig i mina ögon när smärtan trängde fram? Små bitar av min själ, mitt människovärde, som varje gång slungades ur mig. Jag kan inte se…