Jag förbannar min egen naivitet. Men är samtidigt glad att hjärtat inte tappat all
känsel. Det gör ont på rätt ställe och fungerar alltså fortfarande. Framåt, framåt.
Ikväll ska nojmonstret få besök. Ålderdomen ska firas. Ett diffust löfte om framtid har blivit en konkret vardag. Trettioårsfest. Det bästa av två världar. Eller en föraning om…
Bloggen är nu inne på sitt femte år och det här är den fjärde årskrönikan. Den här gången har jag valt att göra en klassisk lista som årssammanfattning…
Tåget stannade tvärt, försökte starta igen men då ytterligare eldslågor flammade upp stannade vi igen. Människor blev rädda och ville inte sitta kvar på sina platser vilket gjorde…
4 kommentarer
It’s a blessing and a curse, hela hjärtprylen.
Hatar det. Hjärtat alltså. Så jävla fucking värdelöst är det.
Man borde kunna lägga det i ett skåp och plocka fram det om man mot förmodan skulle få för sig att man hade någon nytta av det.
Jag står här i ett hörn och påminner om att det VISST är bra att ha, men det är helt ok om du inte lyssnar på det förrän du håller med.