Jag förbannar min egen naivitet. Men är samtidigt glad att hjärtat inte tappat all
känsel. Det gör ont på rätt ställe och fungerar alltså fortfarande. Framåt, framåt.
Jag har ju skrivit om min relation till träning, men jag insåg att jag sällan skriver om det faktiska utövandet, och dessutom sällan om de tävlingar jag deltar…
Erika skriver om ålder, valfrihet och livets filminspelning. "Man märker dagarna passera medan man som en duracellkanin på speed rusar fram genom livet för att vara redo den…
4 kommentarer
It’s a blessing and a curse, hela hjärtprylen.
Hatar det. Hjärtat alltså. Så jävla fucking värdelöst är det.
Man borde kunna lägga det i ett skåp och plocka fram det om man mot förmodan skulle få för sig att man hade någon nytta av det.
Jag står här i ett hörn och påminner om att det VISST är bra att ha, men det är helt ok om du inte lyssnar på det förrän du håller med.