Hallå där Julia Milder, som jobbar med forskningssamverkan och frågor relaterade till öppen vetenskap på Kungliga biblioteket samt är granskare i Formas kommunikationsutlysning.
I veckan arrangerades Forum för forskningskommunikation. Jag deltog inte själv, men Julia var med och jag blev nyfiken på hur diskussionen kring kommunikationens roll ser ut i ekosystemet kring forskning just nu.
Vad är Forum för forskningskommunikation?
– Det är en årlig konferens som samlar forskare, kommunikatörer, journalister med flera för att dela kunskap och erfarenheter kring det som är aktuellt under det övergripande paraplyet forskningskommunikation. Konferensen projektleds av Vetenskap & Allmänhet, men arrangeras tillsammans med en rad forskningsfinansiärer och universitetsalliansen Stockholm trio.
Vad handlade årets forum om?
– Årets upplaga hade temat ”Uppdrag demokrati”, vilket kanske låter stort och svulstigt, men som belystes genom olika prisman – till exempel fick vi höra om pågående forskning om myndighetskommunikatörer som online-agenter i cyberkrigföring, hur man skapar tillit genom dialog inom forskningskommunikation och genom konkreta, praktiska guider, som vetenskapsjournalisten Maria Gunthers topp tio-lista över tips när man vill pitcha forskningsnyheter till journalister.
Vilka är de största frågorna för den som jobbar med kommunikation inom forskningsvärlden just nu?
– Det känns tjatigt att ta upp AI – men det är något som alla kommunikatörer behöver fortsätta att jobba med och utveckla sitt arbetssätt kring. Samtidigt var flera talare på konferensen överens om att det mänskliga, och specifikt det mänskliga i forskningskommunikationen, inte går att ersätta, men att arbetet såklart kan effektiviseras genom AI-agenter. Vi fick bland annat höra om spännande AI-labb ute på lärosäten och blev påminda om att vi måste komma ihåg att tillåta oss göra misstag längs vägen, annars går utvecklingen för långsamt.
– Det finns massvis av duktiga forskningskommunikatörer där ute, det blev verkligen tydligt under konferensen, men jag tror att professionen kan behöva vässas och kanske renodlas ännu mer. I en tid när journalisterna blir allt färre bär kommunikatörerna ett större ansvar för vad som i slutändan når ut, och vad som når fram till rätt målgrupper. Det hänger dels på att forskningskommunikation får en större prioritet bland chefer och resurssättare ute på lärosäten, organisationer och myndigheter och såklart på att det finns incitament för forskare att kommunicera sin forskning.
– Tiden vi befinner oss i just nu gör att vi behöver samla krafter för att motverka desinformation och faktaresistens, och vi har momentum för forskningskommunikation!
