Idag är det tre år sedan mina kollegor Johan, Gunnar och Shahab dödades i en attack i Afghanistan. Det var den 7 februari 2010. Några dagar efter händelsen skrev jag nedanstående inlägg på Afghanistanbloggen på DN.se. Jag tänker också skriva om vad jag tycker om Försvarsmaktens rekryteringskampanj Vad håller du på med? Men inte idag. Idag återvänder mina tankar återigen till Afghanistan, och du som följt mig vet att det kan bli lite tjatigt ibland. Men så är det, och så måste det nog vara. Med lite perspektiv kan jag givetvis se både bra och dåliga saker med Sveriges och ISAFs insats, men grundkänslan är kvar. Vi gjorde och gör skillnad.
Idag var jag programledare för Internetworlds Studio Webbdagarna tillsammans med Ada Fredelius. Dagens gäst var Brit Stakston och vi pratade om den senaste veckans snackisar, fick en rapport från Miriam Olsson Jeffery i San Francisco, utsåg veckans flipp och flopp (bland annat nämnde jag Bonnier Tidskrifters framgångar med sin nya annonslösning) och vi berörde förstås dagens Uppdrag granskning-reportage om Män som näthatar kvinnor.
Problemet just nu är att den lilla minoritet som står för de mest extrema åsikterna också är de som ofta bombarderar omgivningen med sitt budskap. Majoritetens tystnad spelar dessa intressen i händerna. Det är helt enkelt dags att visa digitalt civilkurage, lite oftare, lite mer. Att vända blicken inåt och identifiera hur strukturerna och åsikterna ibland har en klangbotten även hos dig själv skadar inte heller.
I senaste numret av tidningen Civilekonomen har jag skrivit en artikel om hur du kan ta kontroll över bilden av dig själv på nätet. I artikeln kan du bland annat läsa om vad som gäller rent juridiskt, hur du kan agera rent praktiskt för att antingen få bort eller hantera felaktig eller kränkande information som syns i sökresultaten, men också vikten av att själv agera och ta plats för att på så sätt ”äga” bilden av dig själv.