Månadsarkiv: december 2007

Repeat

Idag har jag ägnat en och en halv timme åt att summera året på min andra blogg. Jag tänker inte göra samma sak här. Istället konstaterar jag att det råder status quo på Kajen jämfört med för ett år sedan. Pretty pathetic som drakarna i the Dragons’ den hade sagt. Det är för övrigt mitt favoritprogram på tv just nu. För en stackars beteendevetare som jag är det nyttigt att få lite hardcore företagsekonomi i underhållningsform då och då.

Ombytta roller

Efter att ha läst Stieg Larssons tre böcker i Milleniumserien funderade jag på vad det är som gör dem till storsäljare. Vad är det som svenskarna gillar så mycket med Salander och Blomqvist? Jag kollade in Stieglarsson.se och hittade en mailkonversation mellan förlaget och författaren. Det är ett intressant nedslag i vilka tankar som rörde sig i huvudet under författarprocessen. Så här beskrev Stieg Larsson huvudpersonerna:

"Jag har försökt skapa huvudpersoner som på ett dramatiskt sätt skiljer sig från vanliga kriminalgestalter. Sålunda har Mikael Blomqvist varken magsår, alkoholproblem eller ångest. Han varken lyssnar på opera eller ägnar sig åt någon kufisk hobby som byggade av modellplan eller liknande. Han saknar huvudsakligen problem och hans mest utmärkande egenskap är att han beter sig som en stereotyp "slampa", vilket han själv erkänner. Där har jag också skiftat könsroller medvetet; Blomkvist uppträder i mångt och mycket som schablonbilden av "bimbo" medan Lisbeth Salander försetts med stereotypa "manliga" värderingar och egenskaper."

I den fortsatta mailkonversationen vimlar det av referenser och förklaringar till varför storyn ser ut som den gör och hur Stieg Larsson tänkte kring både handling och personbeskrivningar. Läs själv vetja.

Filter

Alla som har något vettigt att säga om världen är mellan 24 och 27 år gamla. Det är den analys jag drar när jag sveper runt i bloggvärlden och för all del den riktiga världen. Mitt fokus i framtiden kommer bara handla om att berätta om vilka twenty-something’s som säger bra saker. Vilka som är värda att lyssna på. Min roll blir analysen och summeringen, inte skapande av originalinnehåll. Jag har i och för sig aldrig varit speciellt bra på originalitet. Inte min grej liksom. Men det känns ok ändå.

Nej, det blir ingen stor tänkare av mig. Men nån ska ju bevara dina tankar och kvantifiera dem också. Det kanske är jag det. Genier har sällan tid, de är ju genier och måste göra det genier gör. Själv är jag bra på att hitta genier och kanske också att berätta om dem.

Väderkvarnarna och jag

Inget berör längre. Det måste bli en ändring. Under nästa år vill jag beröras mer än förut. Komma ut ur skalet och plocka ner demonerna. Jag var på gång förut, men kom bara en bit på vägen. Vet inte vad det var som gjorde att jag stannade upp. Kanske en trygghetskänsla. Det jag hade bakom mig var safe, det nya okänt. Det finns en gräns för hur många ramförskjutningar och normskiften jag orkar med. Men kanske är det dags för nästa omgång mot säcken nu.

Om våra roller igen

Per Hagman skriver en novell i senaste Fokus. Läs den här.
Ur texten:

"Det är ju inte som att pang bli en helt ny människa en dag, man tar två
steg framåt och ett tillbaka hela tiden och du får inte ta illa upp men
det är stegen tillbaka jag är så orolig för att ta och du och jag, vi
kanske bara … Eller inget fel i det, men … Jag vill liksom bara låta
dig veta så att du kan … jag vet inte. För jag fattar verkligen om du
tycker jag låter psyko och jag har liksom dragit mig för att säga nåt
för det blir så lätt så fel. Och det kanske låter löjligt, men du vet
när folk säger att de blivit frälsta? De säger alltid att plötsligt en
dag var det som att Gud talade till mig och så pang förändrades hela
jag. För vissa kanske det kan funka så och kanske funkade det så förr.
Men nu liksom. För såna som oss. Jag menar ibland tänker jag att vi
egentligen är rätt många som långsamt närmar oss en tro under hela
livet utan att vi förstår det, vi tror bara att vi som det så fint
heter mognar som människor. Du vet, vi säger att vi är moderna och inte
behöver någon tro, att vi kan skilja på rätt och fel ändå, att visst är
kristna värderingar något bra men de får man ju med sig automatiskt och
så vidare. Sen beter vi oss ändå som idioter, gör oss själva eller
andra illa och försöker hitta smarta försvar och ursäkter för oss
själva i stället för att … I stället för att … Ja jag vet inte, fattar
du? Jag menar inte att jag skulle vara … Eller alltså … Förlåt."

Är du frälst?

Cry like a baby

Har lyssnat på Aretha idag igen. Det är lustigt, för hur jag än letar, så hittar jag inte hennes låt "Cry like a baby i vare sig text-, ljud- eller videoform. Texten är banal såklart, men låten är grym. Du som hört den vet vad jag menar. Texten kommer här… transkriberad av yours truly.

Aretha Franklin – Cry like a baby (lyrics)

Nobody knows except my pillow at night
All through the day how many tears i have to fight
When I’m alone I just cry like a baby, I cry like a baby

Nobody sees except my mirror on the wall
I’m not the fairest, I’m the bluest of them all
When im alone, I just cry like a baby, I cry like a baby

Each day i say, tomorrow will be my lucky day
And my pillow will be surprised when I come home with glad eyes
And the mirror on the wall will see that I am happiest of them all

No more night staring at that empty chair
Because I know that you’ll be sitting there

When I’m alone I won’t cry like a baby, cry like a baby
No, I won’t cry like a baby, cry like baby