Jag väljer vad jag vill se omkring mig. Vad som får stora proportioner
och vad som bara blir litet. Jag tror det vi ser reflekterar hur vi mår
och känner oss. Varken mer eller mindre. Idag hatade jag alla
hand-i-hand-paren på gångvägarna runt Årstaviken. Det var varmt och
solsken och bittert och jävligt. Men i någon annans ögon är det ju
fantastiskt förstås. Stockholm är allt det bästa och allt det sämsta.
Samtidigt. Det är det jag gillar med den här stan. Och det är det jag
gillar med internet.
(ovanstående angående Hannas inlägg)
2 kommentarer
Jag tror inte man väljer aktivt och medvetet, men man ser det som är närmast i ens medvetande, vad det än gäller. Så är det helt klart. Och visst väcker staden kärlek, men också förakt.
Du har så rätt så. De där hållahandparen har gjort mig bitter och sur men nu ger de mig en annan känsla. Jag saknar.
Stockholm är också dubbelt. Kärleken till stan är stark men samtidigt suger Stockholm musten ur mig och jag kan aldrig andas…Allt beroende på hur jag själv mår och känner mig.