Säg att jag får komma in

En helg går och jag träffar ingen. Den jobbigaste känslan är ensamheten, ändå väljer jag den ofta och länge. Något slags självplågeri. Jag bäddar ner mig med boken Låt den rätte komma in som utspelar sig i min pappas uppväxtkvarter i Blackeberg. Jag känner igen husen, stämningen och barndomen. Jag känner också igen huvudpersonens tankar och de oskyldiga små stegen in i något som kan liknas vid en vuxenvärld, men som i den här boken har helt andra dimensioner.

Att bli vuxen är att bli hämmad. Att lära sig kontrollera sina känslor. Att välja den tidpunkt när känslorna ska ventileras. Att inte agera på impuls. Att bli vuxen är att dö en smula.