Månadsarkiv: juli 2008

Inne i flödet

Det var en höst för bara några år sedan. Jag minns att jag hamnade i nåt slags flöde. Jag bodde tillfälligt på Södermalm och ägnade mig i huvudsak åt tre saker: Jobba, träna och sova. Det var tider det. Varje morgon promenerade jag längs Katarinavägen ner över Skeppsbron och bort till Norrmalmstorg. Efter jobbet traskade jag bort till boxningslokalen på frejgatan i Vasastan för dagens pass. Sedan gick jag hem genom stan – Sveavägen, Skeppsbron, Södermalm. På vägen hem köpte jag nåt att äta på Sjuelvan. Det gick inte så bra att laga mat i den där lilla 20-kvadrataren jag hyrde. Och så där höll det på i säkert tre-fyra månader. Fysiskt sett en av de bästa perioderna i mitt liv. Kanske även mentalt. Jag släppte krav och mål. Bestämde mig för att inte fundera på relationer, karriär eller framtid. Istället levde jag varje dag i mitt mönster – jobba, träna, sova. Det blev enkelt att leva. Men ohållbart på sikt förstås. You’re love is only as deep as the risk you take, som Robyn brukar säga. Och detsamma gäller ju alla mänskliga relationer eller livet i stort. Men det var en fin tid. Det var det. Jag var ensam.

Sommar

Jag gjorde ett sommarprogram. Jag plockade ut några favoritinlägg härifrån och la till lite nytt. Jag talade in pratorna, la till musik och gjorde fina övergångar. Det handlade om barndom, känslor, kärlek och strukturer. Visste inte ens om och var jag ville publicera det. Sedan lyssnade jag på Måns Zelmerlöws sommarprogram en dag på jobbet med Johanna. Och jag fick skamskölja utan dess like. Om mitt sommarprogram ens kommer i närheten av att låta som det han gjorde så är jag dödsdömd och kan lika gärna packa ihop både blogg och eventuella skrivardrömmar.

Det är en farlig stig att vandra. Den mellan patetik och relevans. Eller den väg som går mellan det egocentriska och det allmängiltiga.

Jag tror jag väntar ett tag.

Hot in herrrrr?

När jag fick reda på att Jimmy Fallon tar över Conan O’briens programslot blev jag mycket nöjd. Conan tar i sin tur över efter Jay Leno. Jimmy Fallon har gjort mycket bra på Saturday Night Live men hans introduktion till Mtv Movie Awards för ett gäng år sedan är en av mina absoluta favoriter. Med James Brown-avslutning och allt.

Gonna host the show, Jimmy Fallon’s gonna host the show!

Joakim makes me Emo

De senaste dagarna har jag hängt mycket med Indie Makes Me Emo, det vill säga Joakim. En jävla bra människa helt enkelt, och jag är mycket nöjd för alla intressanta diskussioner och sjuka situationer vi hamnat i. Jag är inte lika nöjd med att han tänker fortsätta bo i Malmö och inte i Stockholm. Lite besviken över det faktiskt.

Idag tipsade Joakim mig om Emil Jensens kommande singel, som Emil kört live ganska länge. Jag har sett honom tidigare och är totalimponerad av hans begåvning. Och de här textraderna är briljanta:

"Vem vill ha stolthet när man kan få den man vill ha
Vad ska jag med värdighet när jag kan ha det bra
Integritet, vad har det nånsin gjort för mig
Och tryggheten byter jag med glädje ut mot dig

Vad du än gör med mig nu och vad du än försöker säga nu
så får du mig ändå
Om du trollar bort mig långt från dig och lurar hem mig med dina sämsta tricks
så får du mig ändå
Och tro att du har tröttnat på mig, ring mig sen och ångra dig igen
så får du mig ändå"

Fragment

I min SpindelmannenNokia skriver jag ner fragment som poppar upp. Ibland på tuben. Ibland i soffan. Ibland varsomhelst. Fragment är viktiga och blir ofta till fina och blänkande kedjor när man sätter ihop dem. Så här kan ett av fragmenten se ut:

"Som ett barn blev han tyst varje gång någon skämtade. Han förstod helt enkelt inte deras rappa referenser. Det var som när han var liten, de vuxna skrattade med en exkluderande underton. Och nu var han tillbaka."

State of the nation

Det är freakshow på Kajen. På bästa sändningstid dessutom. Look, I’m roadkill. Sakta ner och ta en ordentligt titt. Strunta i att det bildas köer bakom dig. Det här får du inte missa. Det är underhållning och drama i kombination. Men här kommer inte Livräddarna eller Kustbevakarna till undsättning. Min räddningstjänst finns i dina ögon.

Are You Ten Years Ago

"When you felt like this
When you saw it all
All come crashing down
Suttle but not underground
I was there I saw the signs
I saw unfair
and so i write to you
Through other means
I let myself finally feel
Taken, like I was yours"

Tegan and Sara skapar de mest finurliga små musikpaketen. Lyssna själv:

Countryside

Okej, jag åkte till landet i några dagar. Det blev full sysselsättning med spikar, plankor, båtar och motorer. Allt det där som jag inte är så bra på egentligen. Jag avslutade vistelsen med att prata jämställdhet med mina föräldrar. En i taget. Båda fick frågan om hur man lyckas skapa en jämställd relation eller ett jämställt äktenskap. Vad de svarade kommer du snart att få reda på här på kajen. De har levt ihop sedan oktober 1966 (alltså i 42 år) och verkar ha hittat en väg.

Två 61-åringar in action. Pappa fixar på gäststugans tak. Mamma sågar ved. Såna är de. Föräldrarna.

En pappa på taket till gäststugan, en mamma sågar ved