Frågan gjorde att jag skruvade lite nervöst på mig i fåtöljen hos min psykolog i Gamla stan i Stockholm. Det var ganska exakt ett år sedan. Hösten och vintern hade, precis som nu, känts lång och mörk. I terapin hade vi pratat om undvikande-beteende. Det du gör för att fly bort från till exempel en jobbig känsla. Att försvinna in i planlöst skrollande är ett utmärkt exempel på just ett undvikande-beteende för många, och för mig.
“Ja, det går väl i vågor. Klart att det ibland kan bli ganska mycket” försökte jag.
I själva verket hade jag ingen aning. Det enda jag visste var hur otroligt effektiva TikToks algoritmer var och hur jag för första gången på många år var chockad över hur en ny digital tjänst fullkomligt kunde sluka mig som användare – och med rekordfart. Fem minuter kunde bli två timmar utan att jag egentligen hade planerat det. Mådde jag skit på grund av TikTok eller var TikTok symptomet på att jag mådde skit?
Min psykolog påminde mig om att min mobil helt automatiskt loggar min skärmtid, så vi skulle enkelt kunna få fram obarmhärtigt konkreta siffror över exakt hur många minuter jag riktat den självlysande nöjesmaskinen mot ansiktet varje dag. Här och nu, mitt i terapin. Det fanns ingen flyktväg. Jag tog upp mobilen ur fickan och fick fram uppgifter om snittiden för min skärmtid den senaste veckan.
Jag hade haft en ganska aktiv vecka rent fysiskt, så jag tänkte att jag inte skulle behöva skämmas så mycket. Samtidigt insåg jag att jag inte hade någon som helst uppfattning om vilket resultat som hade varit något att skämmas över. Det som blev tydligt var dock hur stor del av den totala skärmtiden som ägnats åt att se ljudtekniker förklara komprimeringsfilter, Michael Jacksons gamla trummis spela kända beats, nån snygg fitnessinstruktör som gav råd kring hur man bäst motiverar sig att träna, mystiska klipp från övervakningskameror där märkliga saker händer samt tusen andra med kirurgisk precision frammatade TikTok-klipp.
Skärmtid i snitt per dag: 4 timmar och 26 minuter.
Användning av TikTok per dag i snitt: 2 timmar och 20 minuter.
Mer än hälften av min skärmtid kom från en enda app i mobilen – TikTok. Jag var en 46 år gammal man med en examen i medie- och kommunikationsvetenskap, 20 års karriär som journalist och kommunikatör bakom mig och med en relativt skeptisk attityd till det mesta. Men nu var jag en av dem, algoritmknarkarna. Helt förlorad och redo att påverkas av en kinesisk sociala medier-jätte med diffus agenda.
Eller?
I det senaste avsnittet av Café Bambino (podden från Aftonbladet Kultur, med kulturchefen Karin Pettersson och författaren Tone Schunnesson) förde Schunnesson ett resonemang kring TikTok, dumskrollande och den där känslan av att det man gör online är dåligt eller till och med destruktivt.
Många ser på passiv mediekonsumtion eller sociala medier-skrollande som något väldigt negativt. Att inte hela tiden sträva efter att utveckla sig själv, lära sig saker eller träna en förmåga ses som mindre värt. Varför kollar du på Love is blind när du skulle kunna skriva på nästa generationsroman? Eller arrangera en litteraturcirkel med dina vänner? Eller träna för nästa ultramarathon. Fin- och fulkultur. Fin- och fulsysselsättning.
Tone skäms inte för att hon kollar TikTok och slappar med mobilen. Hon pekar till och med på att hon knappt blivit författare om inte internet och sociala medier funnits. Det var genom egna plattformar på nätet hon lärde sig att skriva och uttrycka sig, långt innan författarskolan på Biskops Arnö. Hon älskar TikToks algoritmer och hur bra de fungerar för att ge just henne ett perfekt flöde av uppdateringar.
Det verkar även artisten Zara Larsson tycka:
“Tolv timmar om dagen. Dopamin, dopamin, dopamin. Tyvärr. Jag är totalt mobilberoende.” – Zara Larsson
(ur en intervju med DN:s Patrik Lundberg förra veckan).
Foto: Piaras Ó Mídheach CC BY 2.0 DEED
Karin Pettersson och Martin Gelin skrev boken Internet är trasigt 2018 om hur de stora techbolagen haft en roll i att stärka antidemokratiska strömmar i världen samt hur bolagens algoritmer påverkar människor. Att algoritmerna förstör vårt onlineliv har blivit en sanning mer eller mindre. Men Tone Schunesson vänder på resonemanget helt och kommer fram till en radikal slutsats. Enligt henne förstör inte algoritmerna vårt liv på nätet, de förstör vårt fysiska liv långt borta från skärmarna.
Vi lever i föreställningen att vi, likt algoritmerna, måste optimera oss själva hela tiden. Att skrolla TikTok och vara passiv är inte produktivt.
Istället för den gamla frågan “Är du lönsam lille vän?” tycks tidsandans största fråga vara “Är du optimerad lille vän?”.
En radikal tanke 2024 är att inte se sig själv som en samling egenskaper redo att optimeras.
Tone skäms inte för att hon älskar TikToks algoritmer.
Jag gillar Tone.
Den här texten publicerades ursprungligen i mitt nyhetsbrev Fredrik Wass tänker på kommunikation. Du kan läsa resten av nyhetsbrevet och registrera dig som prenumerant här.