Jag har feber och glasknän. Mina vänner hjälpte mig ikväll. De höll mig uppe.
En resa tillbaka i tiden bjöd jag dig på i veckan. Men nu sluter det sig igen. Måste vänta en stund tills det öppnar upp. Jag lovar att vara här då. Under tiden kommer jag att ge allt för dig, precis som tidigare.
Jag körde genom tunnlar inatt. Tunnlar är praktiska, man vet var de slutar. Det går bara att komma ut på ett ställe. Tänk om vi var tunnlar allihopa. Och kom ut på ett ställe. Stensäkert. Tryggt.
1 kommentar
Vet man verkligen det? Var de slutar. Jag vet inte det.