Fingrarna är torra. Jag står och försöker få upp den tunna plasten för att få med mig de skavda frukterna. Det går långsamt. Återigen ser jag mina händer. Den gamle mannen.
På vägen lyssnar jag på alldeles för ung musik. Vem tror jag att jag är?
Grejen är att jag lever myten. Den där tillvaron jag saknat, föraktat, beskrivit, analyserat, kritiserat och prisat i så många år. Det gör mig helt lugn. Det gör…
Jag tror att jag börjar hitta hem igen. Efter vad som måste betraktas som världens mest sena och utdragna tonårsrevolt. Min familj är bra så. Jag älskar när…
1 kommentar
Jag då, som just är hemkommen från en bio med Justin Timberlake i huvudroll. Det var gamla tanten och teensen.