Fingrarna är torra. Jag står och försöker få upp den tunna plasten för att få med mig de skavda frukterna. Det går långsamt. Återigen ser jag mina händer. Den gamle mannen.
På vägen lyssnar jag på alldeles för ung musik. Vem tror jag att jag är?
Läser det här inlägget från förra hösten och slås av hur extremt förutsägbar jag är. Samma anslag, samma ämnen, samma tröttsamma ältande. Under helgen har jag kommit fram…
"Tänk, när jag kommer hem från Afghanistan i sommar så är bebben ute". Jag och Johanna pratade om det märkliga i att en ny liten människomedlem skulle dyka…
1 kommentar
Jag då, som just är hemkommen från en bio med Justin Timberlake i huvudroll. Det var gamla tanten och teensen.